"Det är som om jag kunde uppleva olyckan igen, från ett annat perspektiv. Jag ser mammas bruna hår som är uppsatt i en hästsvans guppa medan hon sätter in min lillebror i bilen. Hon vänder sig sedan mot mig och ler samtidigt som hon frågar om jag inte ska komma och sätta mig i bilen så att vi kan komma iväg till skolan. Jag ser sedan mig. Mitt blonda hår hade mamma omsorgsfullt flätat i två flätor, skoluniformen är nytvättad och struken dagen till ära. Ja, för den dagen var den sista i skolan innan sommarlovet. Vi skulle spendera den sommaren i Italien, hos min pappas släkt. Men det blev inte bara en sommar. Det blev år. Tio år. I bilen på väg till skolan nynnar jag och mamma på låtarna som spelas på radion, glada sånger om att sommaren var på väg. Låtar jag inte har klarat av att lyssna på sen dess. Alla var glada, solen sken och Manchester var nog himmelriket på jorden då. Då. Sedan händer det där. Det där man aldrig tror att man själv ska behöva vara med om. Vi är i den svängen som kallats "Mördarsvängen" i alla tider, en tvär sväng utan räcken som skiljer vägbanorna åt och helt utan sikt. De flesta kryper fram i svängen för att inte riskera något. Och sedan går det fort. En silvrig BMW kommer mot oss i alldeles för hög fart, får sladd i svängen och kraschar rakt in i vår bil. Båda bilarna voltar ner från vägbanan i en våldsam fart. Jag slungas ut ur bilen någonstans i den snabba rullningen ner för slänten och ser på medan de två bilarna fattar eld. Lågorna slickar bilarna och det finns inget jag kan göra för att stoppa den. Jag ser min mamma och lillebror bli innebrända. Jag ser min mamma och lillebror långsamt dö mitt framför ögonen på mig."

 Jag sätter mig upp med ett ryck. Min puls är hög och hjärtat bankar hårt i bröstkorgen. Samma dröm. Samma dröm som jag har haft varje natt i tio år. Alltid lika detaljrik och alltid lika smärtsam. Jag och pappa klarade inte att stanna i Manchester länge efter olyckan. Det var för mycket minnen. Redan fem dagar efter att min värld hade vänts upp och ner flyttade vi från Manchester och flyttade in hos pappa släktingar här i södra Italien. Och här är vi fortfarande. Tio år efter olyckan. 

Mitt namn är Ashley Thompsson och det är är min historia om mitt liv.

Då är prologen till min första fanfic uppe, kommentera gärna vad ni tyckte här under ↓

2 kommentarer till kapitel 1 kanske? :)