Jag såg Harrys ansikte sakta närma sig mitt; hans blick var fäst på mina läppar och jag förstod vad han tänkte. Mjukt pressades hans läppar mot mina och kontakten fick fjärilarna att börja dansa i min mage. En del av mig ville putta bort honom medan den andra delen ville inget hellre än att besvara kyssen. Den andra delen vann och jag kände min kropp besvara kyssen. Min hand flög upp till hans nacke och trasslade in sig i hans mörkbruna lockar. 

"I'm sorry", mumlade Harry när vi drog oss tillbaka. "I don't know what got into me."

"You have nothing to be sorry for"

"Yes, I have. I k--", protesterade han och tittade in i mina ögon men jag avbröt honom genom att sätta handen för hans mun.

"You. Have. Nothing. To. Be. Sorry. For", sa jag bestämt när Harry hade tystnat. Harrys ansikte lystes upp av ett leende som avslöjade hans smilgropar när han förstod vad jag menade. Jag hade helt glömt av att filmen fortfarande var igång och när ett skrik hördes från TV'n hoppade jag skrämt till och omöjligt ännu närmare Harry. Harrys skratt vibrerade i hans bröstkorg när han såg min reaktion. 

"Not funny", muttrade jag.

"I didn't think you're one of those girls who hate horror movies", skrattade han. "I mean, you're so cool about everything else", fortsatte Harry när han såg mitt oförstående.

"Trust me, I'm not. Right now a part of me panic because I've told things about me no-one else now and I trust you. Sometimes I hate myself for that I told you those things because it feels like I don't have control over everything. I'm a control freak", förklarade jag.

"Why?"

"Because I'm scared. I'm scared for trusting people because I'm afraid that they'll betrade me. I'm scared of falling in love 'cause I hate how someone can get you so weak", Harry sa inget mer efter jag hade sagt det utan han höll bara om mig.

"Did you just tell me that you like me?", sa han roat efter en stunds tystnad och jag svarade inte. "I've no problems with that fact anyway. I mean, who can resist a charmy guy like me", Harrys fräcka attityd fick mig alltid att flina. "Ignore me then", muttrade han innan hans händer gled ner till mina sidor och började kittla mig. Jag kastade mig fort bort från hans beröring och soffan insåg jag när jag landade med en hård duns på golvet. Harry var inte sen att följa efter mig och låg strax ovanpå mig med knäna på varsin sida om min midja. Hans fingrar fortsatte att kittla mig medan jag vred mig i skrattattacker.

"Stop. It. Harry. Now!", lyckades jag få fram tillslut.

"Never", flinade Harry.

"Please Harry, I'll do anything", bad jag och till min lättnad slutade han.

"Hmm", Harrys blick vandrade från mitt ansikte nerför min kropp.

"Harry", varnade jag honom och ett flin spreds sig över hans ansikte.

"You said anything", flinade han men jag fnös bara åt honom innan jag lyckades knuffa bort Harry från mig.

"Kiss me then"

"What?", frågade jag även om jag mycket väl hört vad han sa.

"Kiss me", upprepade Harry och putade med läpparna. Jag kunde inte låta bli att fnissa åt synen framför mig innan jag gjorde Harry tillviljes och tryckte mina läppar mot hans. 

"Do you like me?", Harrys fråga fick mig att rycka till och jag rynkade pannan. Gillade jag honom? Som vän, ja. Men som mer än vän? Jag hade precis kysst honom två gånger, så ja på den med antog jag.

"Yes", svarade jag tillslut.

"More than as a friend?"

"Would I kiss you if I didn't?", sa jag.

"I don't think so", flinade han. 

"What about you then?", frågade jag.

"If I like myself? Of course I do", jag skakade på huvudet åt hans löjliga svar.

"No, if you like me, dumbass", sa jag och Harrys flin försvann från hans ansikte.

"Yes. I do. Maybe it's to soon to tell, but I really like you Ashley."

 

                                         ***

 

"I'll stay at Harry's then. Bye, love you", avslutade jag samtalet med pappa innan jag la ner mobilen i byxfickan igen. 

"You'll stay here over the night?", frågade Harry hoppfullt. 

"If it's okay, dad is having is, uhm, new girlfriend over", jag hade ingen lust att vara hemma när Meredith var där efter vårt samtal tidigare idag. 

"Of course", log Harry och släppte ut en gäspning.

"Tired?", frågade jag och Harry nickade. 

"I haven't slept to good the last couples of nights", förklarade han innan han gäspade igen.

"Maybe it's time for the little boy to sleep", jag retades med det faktum att jag var ett år äldre än honom. 

"I'm not little boy", protesterade han och för att bevisa det envisades han med att bära mig uppför trapporna till sitt rum. 

"Told you, I'm not a little boy", konstaterade han nöjt när han hade satt ner mig i sitt rum och jag flinade åt honom. Min blick fastnade på dubbelsängen som fanns i rummet. Skulle vi dela säng?

"I can sleep on the sofa if you want to", sa han nervöst när han såg min skeptiska blick.

"No, no, it's fine", skyndade jag mig att säga. "But, uhm, do you think I could borrow a t-shirt to sleep in?", frågade jag blygt när jag insåg att jag inte hade något att sova i.

"Of course you can, there's no need to be shy", skrattade Harry innan han slängde till mig en svart tröja som jag tacksamt tog emot. 

"Where can I change?", även om Harry hade visat mig runt här uppe förut kom jag inte ihåg vart badrummet låg.

"You can change in here, I wouldn't mind", flinade han men när jag gav honom en irriterad blick pekade han mot en dörr som ledde till badrummet. Jag skyndade mig in där, bytte fort om och tvättade bort sminket för att minska risken att se ut som en panda imorgon. Harrys t-shirt var inte så lång som jag hade hoppats på, den slutade strax efter min rumpa. Jag var inte direkt kort för att vara tjej men jag var inte heller väldigt lång. Sakta gick jag tillbaka till sovrummet och när jag kom in i det såg jag Harry ligga på sängen i endast boxer. Min blick gled genast ner till hans vältränade mage och när ett flin uppenbarades på hans läppar förstod jag att han hade kommit på mig med att stirra på honom och mina kinder fick genast en rödare nyans. Harry valde tack o lov att inte kommentera det utan istället vandrade hans blick nerför min kropp.

"Look good in my shirt", konstaterade han innan jag kröp ner under täcket. Harry följde mitt exempel och snart kände jag en arm om min midja som drog mig närmare Harry.

"I sleep better this way", förklarade han.

"Sure", mumlade jag men jag var inte säker på att han hörde mig; något svar fick jag iallafall inte. Det dröjde inte länge innan små snarkningar från Harry fyllde rummet och jag försjönk också i sömn strax efter.

---

Ännu mer Hashley :) Vad tror ni Niall kommer att tycka om "Hashley" då? 

Tell me what you think!