Med en irriterad suck slängde jag en sista blick i speglen innan jag gick ut. En ljudlig smäll hördes när jag smällde igen dörren efter mig och jag började springa nerför trapporna. Det var ingen idé att ta hissen, den var så otroligt långsam och har du tur fastnar du inte. Vilket man gör ungefär varje gång. Jag kunde inte förstå hur jag alltid lyckades komma för sent nuförtiden. Med raska steg gick jag ut hur huset och styrde mina steg mot tunnelbanan. Tacksamt konstaterade jag att det var folktomt vid tunnelbanastation och det tog inte lång tid att ta sig ner under jord. Så fort jag var nere vid perrongen tittade jag upp mot tavlan för att se när nästa tåg kom. 3 mimuter. Egentligen var det ganska onödigt att kolla på tavlan, det längsta du behövde vänta på ett tåg här var fem minuter. Jag slog mig ner på en av bänkarna som stod utplacerade på perrongen och gjorde mitt bästa för att undvika gamla spyor, tuggummin etc. Min blick for runt på de få personerna som också väntade på tunnelbanan. En man var strikt klädd i kostym och tittade stressat på sin klocka samtidigt som hans fot trummade mot det hårda stengolvet. Jag var nog inte den enda som hade bråttom här då. En mamma med två små barn satt på bänken till vänster om mig och gjorde sitt bästa för att de två ungarna skulle hålla sig lugna. Några ungdomar som antagligen var på väg till skolan stod i ena änden av perrongen och pratade om något som uppenbarligen var väldigt roligt för de hördes flera skratt från dem. Annars var de inte fler personer här, en väldigt lugn morgon med andra ord. Jag väcktes ur mina tankar när tåget for in på perrongen med en väldig fart och precis som alla gånger trodde jag att det inte skulle hinna bromsa innan de hade passerat station, men det gjorde det. Med lätta steg jag in i den nästan folktomma vagnen och slog mig ner på ett säte. Stressen hade nästan runnit av mig när tåget återigen började åka, jag hade insett att jag antagligen skulle hinna. Jag tog upp min mobil och hörlurar för att kunna lyssna på musik när jag såg att jag hade fått ett nytt sms. Med en suck öppnade jag det, jag var ganska säker på att jag visste vem det var. Han hade sms:at non-stop hela morgonen.

 

 

Jag suckade återigen, min hjärna sa åt mig att det var bättre att låta bli att svara, låta tiden göra att allt rann ut i sanden. Men det var något med honom som gjorde att jag drogs tll honom; kanske hans oskyldiga, godtrogna personlighet? Så olika från de andra killarna jag hade känt. Efter incidenten i söndags hade jag försökt ignorera honom men utan resultat. 

 

To: Niall

Why not? I quit work at 3 p.m :)

 

En smiley också, jag skakade på huvudet innan jag pluggade in hörlurarna och startade min spotifylista. Trött lutade jag bakåt huvudet och slöt ögonen, hoppades att jag skulle klara mig från att somna. Då skulle jag säkerligen komma för sent.

 

 

Jag såg Alina så fort hon klev in i byggnaden där vi just nu höll på att spela in vår nya musikvideo. Eller spelade in kanske, vi var precis klara. Hon hade inte sett mig än så jag passade på att kolla in henne. Jag hade alltid tyckt att Alina såg bra ut men jag drog efter andan när jag såg henne. Hon såg helt perfekt ut. Hennes mörka hår var flätat i en fläta som hon nervöst fingrade på. Den rosiga färgen på hennes kinder som hon hade fått av kylan ute gjorde en klar kontrast till hennes ljusa hy. De mörkbruna ögonen letade sig runt i byggnaden innan hon fick syn på mig. Alinas ansikte sprack upp i ett leende och hon gav mig en liten vink. Jag kunde hjälpa att besvara leendet innan jag började gå mot henne.

"Hey", log jag och drog in henne i en kram. Gott luktade hon också.

"Hi on you too, you can stop squeezing me now", skrattade hon och jag insåg då att jag måste kramat henne hårt.

"I'm just going to change", informerade jag henne om och Alina fnissade till.

"What?", frågade jag fundersamt. 

"I'm glad you're going to change", skrattade hon och nickade mot min outfit. 

"You don't like my outfit?", frågade jag förnärmat.

"Nah, I've seen you in better", flinade hon. 

"Like naked", hördes Harrys retsamma röst säga och både mina och Alinas kinder blev en aning rödare. 

"Shut up", mumlade jag.

"Aw, is little Niall blushing?", fortsatte Harry retsamt. 

"I think he's a better view naked then you", hörde jag Alina säga och jag kämpade för att hålla inne ett skratt. De andra killarna verkade dock inte lyckas lika bra som mig, för det hördes skratt från rummet bakom Harry. 

"Oh burn!", ropade Louis och jag såg Harry som såg ut att ha blivit helt stum. 

"How do you know that?"

"I was guessing", flinade Alina. "And, by the way, I'm very good at guessing", nu kunde jag inte hålla tillbaka skrattet längre utan vek mig i en skrattattack. Harry muttrade något ohörbart och lämnade sedan surt rummet. 

"Aw poor little Haz", hörde jag Louis säga med barnslig röst men tystnade sedan efter en mindre vänlig kommentar från Harry.

 

 

"Bye guys, see you tomorrow", ropade jag innan jag gick ut ur rummet, ignorerade Zayns kommentar om att jag skulle ha "så trevligt på dejten". Jag såg Alina sitta på en stol utanför rummet och fipplade med sin mobil. 

"Hey, I'm done now", log jag och Alina stoppade tillbaka sin mobil i sin fick och ställde sig sedan upp.

"Great, should we go then?", frågade hon och jag nickade. Tillsammans gick vi ut ur den stora byggnaden och ut i den kalla höstluften. 

---

Kapitel 11 nudå! Niall verkar gilla Alina och Alina verkar gilla honom, eller?