Jag och Alina hade bestämt oss för att gå på bio efter en stund planlös rundvandring runt London. Hur vi lyckades komma undan fans och media var en annan femma, jag antog vi hade tur. Inget ont om våra fans men de kunde var ganska överväldigande ibland. Vi hade slagit oss ner på en bänk utanför bion i väntan på att filmen skulle börja.

”I think there's someone who wants to talk to you”, konstaterade Alina och nickade mot två unga tjejer som stod en bit bort och nervöst tittade mot oss. När de såg att jag hade sett dem så började de nervöst gå mot oss.

”Hi”, sa den ena tjejen när de hade kommit fram.

”Hey”, log jag.

”Eh, uhm... Canwetakepicturewithyou?”, jag skrattade till åt den andra tjejens nervositet. Jag förstod inte varför de var så nervösa; jag varken bets eller revs.

”Sure”, svarade jag. Den tjejen som hade pratat först tog upp en iPhone ur sin ficka och tittade tveksamt mot Alina.

”I can take it, if you want”, erbjöd sig Alina och tjejen räckte henne sin mobil.

”Smile”, fnissade Alina innan hon tog bilden och räckte sedan tillbaka mobilen.

”Thank you”, log hon.

”Is you Niall's girlfriend?”, frågade den andra tjejen, fortfarande nervöst.

”No, we're only friends”, skrattade Alina. De två tjejerna fick varsin kram innan de lämnade oss. Vi slog oss återigen ner på bänken och började prata om allt möjligt när Alina stelnade till. Hennes blick hade lämnat mitt ansikte och var istället fäst på något bakom mig. Jag vände mig om, bara för att inte se något speciellt, och gav sedan Alina en undrande blick.

”I just have to fix a thing, I'll be back in a minute”, sa hon frånvarande innan hon reste sig upp och började gå bort mot hållet hon hade tittat åt. Jag följde henne med blicken tills hon försvann runt ett hörn. Vad var det där? En vibration hördes bredvid mig och jag såg att Alina hade fått ett sms. Det var såklart oförskämt att läsa någon annans sms men hon hade faktiskt bara lämnat mig utan någon vettig förklaring. Och vad kunde det vara för sms egentligen, antagligen från en kompis eller liknande. Nyfiket klickade jag upp det.

From: Anonymous

So, you and the blonde boy? What does he say about it? Planning on doing the same against him as you did to Dimitri?

Med rynkad panna läste jag sms:et ett par gånger till. ”Vad säger han om det?” , vad handlade det om? Och vem var Dimitri?

ALINA'S POV

”What?”, muttrade jag mot Vladimir. ”Do you also live in London now? Want to take a coffee and discuss the weather?”, fortsatte jag sarkastiskt. Vladimir skrattade till.

”You and the blonde boy? How much does he know?”

”Enough”, svarade jag bestämt. Jag hade inte blivit glad när jag såg Vladimir. Om människan bara kunde lämna mig i fred.

”He'll find out some day. Do you still think you can hide?”, jag gav honom en mörk blick. ”He would never be with you if he know who you truly are”, spottade han.

”A lie has never hurted someone”, mumlade jag, mest för mig själv.

”He'll find out one day”, sa Vladimir bestämt.

”Only if I tell him.”

”Someway, he'll find out”, han betonade ”someway” med en sådan där takethehint-ton.

”You wouln't dare to do that”, morrade jag och Vladimir skrockade till.

”Don't think you can change Alina, 'cause you're still the same person you always have been”, han lutade sig närmare mig. ”A monster, a murderer.”