Chockat följde jag Vladimir med blicken när han började gå från mig. Hans ord spelades om och om igen i mitt huvud. "Ett monster, en mördare" och jag visste att han hade rätt. Hans ord sårade mer än vad jag trodde för hur mycket jag än ville förändras, börja om på nytt, var jag fortfarande samma människa jag alltid hade varit. Ett hänsynslöst, kallblodigt, manipulativt monster. Med tunga steg gick jag tillbaka till bänken jag hade lämnat Niall på. Jag stannade till när jag såg Niall hålla på med en mobil - min mobil rättare sagt. 

"Niall?", ropade jag tveksamt och skyldigt la han ifrån sig min mobil, försökte spela oskyldig. Jag kunde inte låta bli att le år hans skyldiga ansiktsuttryck trots att jag var lite orolig över vad han kunde sett på min mobil. Men det fanns väl inget på den?

"I was just checking the time", sa han. "So we doesn't miss the film",fortsatte han när han såg att jag inte trodde honom. Jag gav honom en liten nick, orkade inte ifrågasätta det faktum att hans egen mobil låg i sin byxficka. Efter konversationen med Vladimir önskade jag inget mer än att krypa ner under ett täcke och somna. En biosalong fick väl också gå bra antog jag.

"Time to go?", frågade jag.

"Yeah, especially if we want to buy some snacks", svarade han och gav mig ett snett leende. Niall och mat. 

"Let's go then", log jag. Niall ställde sig upp och vi började gå mot entrén till bion. När vi klev in genom de tunga trädörrarna kände jag Nialls hand glida in i min egen. Hade jag varit förnuftig hade jag dragit undan min hand men den gnutta förnuft jag hade en gång verkade ha stannat i Ryssland. Jag förvånades över hur bra våra händer passade. Hans större i min lite mindre. Hans varma mot min kalla. 

 

Jag hade låtit Niall välja film och förvånades när han hade valt "Breaking Dawn Part 2". Själv skulle jag aldrig gissa att han skulle välja den, han verkade inte som en som person. Jag hade dock inte något problem med att se den; Twilight-serien var en av de få filmer jag hade sett och tyckt om. Kanske för att jag kände igen mig själv i Edward, även om jag varken glittrade i solljus eller var vampyr. Jag gav Niall en road blick samtidigt som han försökte balansera en stor popcorn, två godispåsar och en chockladkaka samtidigt som han gick upp för trapporna till biosalongen. Han hade varit illa tvungen att släppa min hand för att tappa allt. Själv bar jag två stora cocacolor och jag kunde inte förstå hur vi skulle klara att äta upp allt det här. Jag fick nog överlåta det åt Niall.

"Four, five, six", räknade Niall medan vi gick förbi de numrerande biosalongerna. "Seven! Finally!", utbrast han entusiastiskt och puttade upp dörren med sin ena fot innan vi gick in i salongen.

"Which is our seats?", frågade jag och Niall började fumla med biljetterna.

"Niall, they're upside-down", skrattade jag när jag såg att Niall höll dem upp och ner. Jag tyckte att hans kinder blev en aning rödare, men det var svårt att se i mörkret.

"I think our places are on the last row", konstaterade han och vi började gå mot den översta raden.

 

                                                   ***

 

"So, what did you think of the film?", frågade Niall mig när vi hade lämnat biografen. Hans hand hade återigen glidit in i min och höll den i ett stadigt grepp.

"It was good, cute story", svarade jag, en aning frånvarande.

"Mm", det lät inte riktigt som om Niall höll med mig.

"What's it you don't think is good?", frågade jag.

"I just don't get how Bella is so keen to be a vampire. I mean even if they're kind they still want blood."

"I guess she wanted to be able to live with Edward forever", mumlade jag. Jag hade inte riktgt tänkt på det sättet som Niall gjorde på. För mig kändes det självklart att Bella skulle bli vampyr och det inte var något konstigt med det.

"Yeah, but would you really give up your whole life just to be able to spend the rest of the time with him?", fortsatte Niall.

"If I really loved him", svarade jag utan att tänka efter. "Isn't that what love is?"

"Maybe, but she gave up her opportunity to a normal life, her family, friends... Jake."

Nialls argument slutade diskussionen och vi gick tysta ett tag.

"If you were Bella, would you have done the choise she did?", jag hade inte tänkt att fråga det men frågan hade bara hoppat ut ur min mun utan att jag kunde göra något åt det.

"To be a vampire? I don't think so", svarade han men jag skakade på huvudet. Det var inte det valet jag hade prata om.

"Not that choise."

"Which choise then?", frågade han förbryllat och jag drog ett djupt andetag. Jag både ville veta svaret på den här frågan och inte.

"To forgive him and love him even with thoughts on what he had did", sa jag fort.

"You mean with killing people?", jag nickade som svar. 

"Imagine if he was a human and he had killed; would you forgive him if you knew he wanted to change. That he regretted what he had did?"

"To murder is a terrible thing to do", började han och jag bet mig i läppen. "But if someone really regretted it and wanted to change, maybe. I think everyone is worth a second chance."

---

Kapitel 13! Tell me what ya think!