The Past - Kapitel 21

Previously on The Past:
 From: Anonymous
You better leave the blonde guy now, or I'll make sure heads will roll. You know what I'm capable of. 
 
Min hals blev omedelbart torr när jag tryckte upp bilden som var bifogad i sms:et och jag höll på att tappa mobilen.

Bilden förställde Niall. Hans blonda hår var rufsigt, hoodtröjan satt på sniskan och skorna var oknytna. Det slog mig att det var samma kläder som han hade haft när han lämnade mig för en stund sedan och det tog inte länge innan jag kände igen byggnaderna utanför. Det slog mig att bilden var tagen för bara ett par minuter sedan, precis utanför mitt hus när Niall hade lämnat. Paniken började växa inom mig, det här var inte bra. Inte bra alls. 
 
Numret var dolt så jag kunde inte skicka iväg något svar men om jag kände Vladimir rätt, jag var säker på att det var honom, skulle det inte dröja länge innan han kom upp. Jag tvingade mig att behålla en uttryckslös min samtidigt som jag försökte fundera ut vad jag skulle göra. Och vad Vladimir ville.
"Missed me?", hörde jag en skrovlig röst säga och jag snodde runt för att se Vladimir stå lutad mot dörrkarmen. "He's pretty cool, you know. I thought he never would want to see you again."
"Get out", morrade jag surt och Vladimir skrockade. Jag kunde inte se så skräckinjagande ut med min relativt korta längd, smala kroppsbyggnad och oskyldiga ansiktsdrag. Skenet bedrar kan man ju lugnt säga. Vladimir var nog en av de killarna du inte ville stöta på i en mörk gränd sent på kvällen med hans muskulösa kropp, mörka blick och snaggat hår. Större delen av hans hud var fylld av tatueringar och han hade väl vad man skulle kalla för det typiska gangster-utseendet. Men under den tuffa looken döljde sig en fegis. En riktig fegis.
"If you come with me."
"Never", spottade jag och min blick var fäst på honom. 
"Then I'm not leaving", konstaterade Vladimir och började gå mot min soffa för att slå sig ner. Jag himlade trött med ögonen.
"What do you want?", frågade jag fientligt och Vladimir stannade till. Han gav mig sedan ett roat flin och började gå mot mig. Jag backade omedelbart ett par steg pch min hand började av ren reflex treva efter lådan med knivar innan jag kom på vad jag hade lovat Niall. Dock lät jag min hand vila på lådan med knivarna, i hopp om att skrämma Vladimir. Till min besvikelse såg han inte skrämd ut över huvudtaget, snarare tvärtom.
"I should watch my moves if I was you. Last time I checked, I was pretty good with those", hotade jag och syftade på knivarna. Vladimir släppte ur sig ett skratt.
"You would never do it anyway."
"And why do you think I wouldn't?", jag gav honom ett flin som jag försökte få att se så självsäkert ut som det bara gick; jag hoppades verkligen att han inte hade hört min och Nialls konversation igår kväll. Fast, det skulle inte förvåna mig. Människan började gå mig på nerverna.
"You promised Niall", flinade Vladimir och flinet växte sig ännu större när han såg hur mitt eget flin suddades ut. Jag skulle kunna fortsatt att argumentera i timmar om det inte vore för att Vladimir räckte mig ett papperskuvert som jag tveksamt tog emot. Vladimirs blick brände på mig medan jag sprätte upp kuveret och med rynkad panna tog ut det jag strax förstod var en flygbiljett. Jag läste fort igenom informationen och insåg att destinationen var samma flygplats i Ryssland jag hade flygit från när jag skulle hit och att planet gick sent ikväll. Det tog inte lång tid att förstå vad han ville.
"See you there", sa Vladimir innan han svängde om.
"I'll never ever go with you", spottade jag och Vladimir stannade.
"Then One Direction will lose their Irish lad", jag kunde inte se Vladimirs uttryck när han hade ryggen vänd mot mig men jag kunde gissa att det bestod av ett stort flin. Paniken började växa inom mig igen, det var ingen tvekan om att han var seriös, men jag tvingade mig själv att behålla lugnet och tänka ut något smart. 
"You know, they have security guards. Good luck with getting past them."
"Do you really think a security guard is a problem for me?", fnös han. "Let's see. If I don't see you on the airport tonight, Niall won't sing again."
"How do you think I can get him away from me? He's not scared of what I've done."
"Well, there's one thing you haven't told him", jag förstod genast vad han menade och  stelnade till. Jag har gjort massvis med hemska saker men detta tog priset. Det var även anledningen till att jag flyttade till London. 
 Vad händer med alla kommentarer och statistiken? De blir ju bara mindre o mindre :( Var tog ni vägen? :P
5+ för nästa kanske kan gå iallafall? :) Ska även försöka svara på frågestunden imorgon! 
                                                  

Kommentarer
Postat av: Mathilda

Kommentarerna måste komma tillbaka efter detta inlägget, så grymt bra! :D

2013-04-11 @ 21:30:43
Postat av: matto

Jag håller med Mathilda! Din novellblogg är världens bästa :)

Svar: Åh, tack! :D Dina kommentarer gör mig alltid så glad <3
onedirectionfanfic.blo.gg

2013-04-11 @ 21:50:38
Postat av: one direction novell

asså åååh.. så grymt bra. Läste förra inlägget å eftersom jag inte haft tid att kika in sen i förrgår typ.. men ååh, niall är så fin åh neeej! han skulle ba våga göra något mot niall! haha. Skitbra del! du är grym!

2013-04-11 @ 22:29:21
URL: http://novellermedonedirection.blogg.se
Postat av: Oona

Jättebraaaaa!

2013-04-12 @ 15:03:07
Postat av: Amelia

Otroligt duktig du är! :D

Svar: Åh tack så sjukt mycket sötis <3
onedirectionfanfic.blo.gg

2013-04-12 @ 17:37:21
Postat av: Josefin

Awesome!! :D När kommer nästa del? :D xx

2013-04-13 @ 11:09:31
URL: http://ettdstories.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback