The Past - Kapitel 22

Previously in The Past:
"Well, there's one thing you haven't told him", jag förstod genast vad han menade och  stelnade till. Jag har gjort massvis med hemska saker men detta tog priset. Det var även anledningen till att jag flyttade till London. 
 
 
Långsamt petade jag i mig den torra kycklingsalladen. Varenda tugga kändes som ett stort motstånd och att svälja kändes näst intill omöjligt. Jag antog att jag hade för mycket på hjärnan för att kunna fokusera på något annat; som att äta. Med en suck ställde jag mig upp och började gå till sophinken med maten. Trött öppnade jag locket och släppte ner resterna av salladen. 
"Al!", hörde jag Janes gälla röst ropa och jag suckade när jag hörde att hon använde sitt smeknamn på mig. 
"What?", det kom ut lite vassare än jag vad jag menade jag skyndade mig att lägga till ett litet leende.
"You got a text", sa hon och viftade med min mobil. Jag skyndade mig fram till henne och tog tag i min mobil; jag hoppades innerligt att hon inte hade läst det, man visste inte med Jane. Hon var en riktig skvallertant och kunde ofta inte hålla sig borta från att lägga sig i andras saker. Jag andades ut när jag såg att hon inte hade läst det och jag tryckte upp det. En liten misstanke mot vem det kunde vara fanns där och den bekräftades så fort jag hade läst det.
 
From: Anonymous
Security guards: check. See you tonight.
 
Jag behövde egentligen inte se bilden som var bifogad; jag visste redan vad som var på den men jag klickade ändå upp den, bara för att mötas av ytligare en bild på Niall och en kille som jag kände igen. Det kanske var han som hette Liam? De stod utanför något som såg ut som en studio och skrattade. Bilden var tagen på nära håll, kanske femton, tjugo meter, och i reflektionen som bildades på reklamskyltens glas skymtade jag ett blänkade, metallaktigt, välbekant föremål. En pistol. Det hade varit oprofessionellt av Vladimir att lämna ett sådant tydligt spår om han inte ville att jag skulle se det. Och det ville han. Han ville demostrera sin makt över, jag fruktade, Nialls liv.
"What's wrong?", jag väcktes upp ur mina tankar av Janes röst. "You look very pale."
"Uhm, nothing", svarade jag och sneglade upp mot klockan på väggen. Våran lunchrast var över förstod jag och Jane verkade också ha insett det för hon ställde sig upp för att gå tillbaka in i affären. När hon märkte att jag inte följde efter hennes vände hon sig hon och gav mig en undrande blick.
"Aren't you comming?"
"I'll be there in a minute, I've to fix a thing", sa jag och viftade med mobilen. Jane gav mig en kort nick och försvann sedan ut genom dörren. När hon hade gått sjönk jag ner på stolen och började tänka igenom vad jag skulle göra. Jag ville inte tillbaka, absolut inte, men samtidigt skulle jag aldrig offra Nialls liv för mig. Jag ryckte till när jag kom på mig själv med att konstatera att jag inte skulle kunna offra Nialls liv. Den gamla verisionen av mig skulle inte tveka på att offra hans liv, han var bara en vanlig kille. Precis som alla andra. Men den nya sidan visste dels att jag aldrig skulle kunna offra honom för mig och dels att han betydde mycket för mig. För mycket.
 
                                    ***
 
Jag hade väl helt om halvt förväntat mig att få se Niall när jag lämnade jobbet men suckade ändå när jag såg den bekanta figuren. Han gjorde det just nu så mycket svårare. Glatt kom han fram till mig och slog armarna om mig. Jag var tvungen att anstränga mig för att inte besvara kramen och när Niall kände av min stelhet av hans omfamning släppte han mig och gav mig en underlig blick.
"What's wrong?"
"How can you not think I would hurt you?", frågade jag och spände blicken i honom. Niall rynkade pannan vid min fråga och det såg ut som om han behövde tid att komma på ett svar.
"Because it doesn't seems like you."
"I've hurted people I love before", jag såg hur Niall ryckte till vid "love" och jag ångrade direkt att jag sa det.
"You had no choise", sa han och jag förstod att han refererade till Dimitri; men det gjorde inte jag. 
"Not then", jag skakade på huvudet.
"Why then?"
"Because I killed my brother."

Cliffhanger igen ahaha.
Ledsen för uppdateringen men just nu sitter jag på buss påväg hem från en robottävling och igår spenderade ja fredagskvällen med att programera så har inte haft tid. Vi tävlade iaf i dans (dansa med en robot) och kom 2/3 i SM ;)
Kommentera massor nu då!
                                   

Kommentarer
Postat av: matto

Jätte bra som vanligt!

2013-04-13 @ 20:45:18
Postat av: one direction novell

men ååh nej, gud.. lika spännande som vanligt vafaaan :o.. dödade hon sin bror....... tror jag dör nu :( haha nej men typ! grymt bra som vanligt, mer!

2013-04-13 @ 21:51:27
URL: http://novellermedonedirection.blogg.se
Postat av: Mathilda

Bra! men hemskt! :(

2013-04-13 @ 22:48:26
URL: http://onedstories.blo.gg
Postat av: el

Åh så bra!

2013-04-14 @ 07:31:29
URL: http://onedshow.blogg.se
Postat av: Josefin

Jättebra! Vill veta Nialls reaktion!!! :P

2013-04-14 @ 11:42:24
URL: http://ettdstories.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback