"Missed us so much?", Andrej visste mycket väl att så inte var fallet men han kunde inte låta bli att retas. Andrej och jag hade väl inte direkt umgåts särskillt mycket förut; jag hade aldrig tyckt om den blonda, självgoda killen och han hade aldrig riktigt tyckt om mig. Han hade aldrig kunnat accepterat faktumet att jag var snäppet bättre än honom och att jag hade tagit ner honom i boxningsringen x antal gånger och han hade alltid försökt göra narr av mig så ofta han kunde; det fanns inget bättre än att se mig misslyckas i hans värld.

"Never", muttrade jag och Andrej skrattade. "I think you know why I am here; that little prick can never shut up", jag nickade mot Vladimir som stod snett framför mig och konverserade med en annan kille. Jag antog att han hade hört oss för han tittade upp vid "prick".

"I shouldn't talk that way if I was you", sa han med en varnande ton och jag fnös föraktfullt. 

"I'm not afraid of you."

"You should."

"Why?", frågade jag utmanande. "You have to admit it, I'm better than you, I've killed more than you, you have never succeed on taking me down; I've no reason to be afraid."

"At least, I'm not in love with anyone", svarade Vladimir hårt och ett "oh" hördes genom skocken av människor hade samlats runt oss. "And I haven't changed", fortsatte han, uppmanad av gruppens intresse. Jag hade hoppats att mitt temperament hade förbättrats men blev besviken när jag kände den allt för bekanta känsla av ilska börja pmpas runt i kroppen. Han hade lyckats provocera mig igen och nu krävdes det mycket av mig om jag skulle lyckas sansa mig. 

"Try me", jag yttrade orden jag egentligen inte borde ha gjort och jag ångrade mig med en gång.

"Oh, we will", svarade han med ett flin följt av ett roat skratt.

 

"So, is this Alina?", hörde jag sägas bakom mig och jag tog en sista klunk av vattnet som stod på bordet framför mig innan jag vände mig om och synade killen som stod framför mig. Han hade ljusbrunt hår som var blött av vatten eller svett, det var svårt att avgöra och hans blåa ögon var fästa på mig. Hans väldiga överkropp tornade upp sig över mig och jag såg att han inte bar någon tröja, endast ett par svarta träningsshorts satt på hans nedre del. En handduk var nonchalant slängd över hans axel och jag antog att han precis hade kommit från någon typ av träning. Det var något med honom som gjorde att jag kände någon typ av avsky mot honom; utan att känna honom. 

"Yeah, that's me", svarade jag utan att lägga någon större pondus i svaret.

"I'm Alexandr", han räckte ut sin hand och tveksamt skakade jag den. "The new Aleks", la han till med ett flin. Min käke spändes på en gång när jag hörde hans namn och jag tittade med avsmak på killen som uppenbarligen hette Alexandr. Att han ens kunde tro något sådant.

"You're not even close to him", det kom ur ren vana ur min mun.

"How do you know that?", svarade han.

"Because he would never brag with how good he was. In fact, he never had to say it or prove it. It was just something about him", sa jag med en röst som var långt bort.

"And still, you killed him", min mage knöt sig vid Alexandrs kommentar och jag vände bort blicken tills den fastnade på ett par bekant par av ögon. 

"Finnick!", ropade jag och ställde mig upp innan jag började göra min väg mot honom. När jag kom fram till honom kastade jag armarna om honom och ja kunde inte hjälpa att le inombords när jag kände honom besvara kramen.

"Hi Alina! I've missed you."

"I've missed you too", erkände jag; för det hade jag gjort. Jag hade saknat Finnicks humor, hans enkla sätt att vara, hur man alltid kom överrens med honom, hur man alltid kunde prata med honom. Jag hade saknat honom.

---

Ledsen för den urdåliga uppdateringen men hade verkligen ingen motivation till att skriva men tack för att ni ändå tittar in här, betyder så mycket! 

Kap 26 här iaf, tråkigt & kort kanske men jag är så sjukt trött nu, hahah ;)