The Past - Kapitel 27

Previously on The Past:
"Hi Alina! I've missed you."
"I've missed you too", erkände jag; för det hade jag gjort. Jag hade saknat Finnicks humor, hans enkla sätt att vara, hur man alltid kom överrens med honom, hur man alltid kunde prata med honom. Jag hade saknat honom.
"Why is everyone so afraid of her?", jag suckade när jag hörde Alexandrs fråga. Jag satt kvar vid samma bord som jag hade gjort ända sedan jag kom hit. Finnick hade gjort mig sällskap tills han behövde sortera ut några saker. Jag var ganska säker på vad han menade med det och ifrågasatte det inte. 
"I mean, she doesn't look really terrifying to me", fortsatte Alexandr och jag hörde Vladimir skratta.
"That's why", svarade han simpelt. "But, she's not like before. It was a huge mistake to let her go."
"So, you have never won a fight against her?", frågade Alexandr roat och jag kunde se framför mig hur Vladimirs ögon mörknade när Alexandr nämnde hans nederlag.
"No one have", Vladimirs lite irriterade ton sa mig att han var noga med att påpeka att han inte var den enda som hade förlorat mot mig.
"I want to challenge her", Alexandrs självsäkra ton irriterade mig och jag vände mig fort om. Att dömma av hans överraskade min hade han inte förväntat sig detta från mig.
"Challenge accepted", Alexandrs ansikte sprack upp i ett flin. "Does anyone have a pair of shorts I can lend?", frågade jag och nickade mot mina tighta jeans som skulle vara svåra att boxas i. Inom en minut fick jag ett par mörkblåa shorts kastade till mig och att dömma av storleken skulle dessa nog vara svåra att få att passa mig. Med en suck gick jag iväg till omklädningsrummet och så fort dörren var stängd bakom mig sjönk jag ner på en av bänkarna. Vad skulle jag göra? Jag vägrade att bryta löftet till Niall men frågan var - hur längre skulle jag klara mig att hålla mig vid liv utan att döda? Ett, två mord skulle kanske gå att fejka men sedan skulle det bli för uppenbart. Fast var det inte det jag egentligen ville - bli fri från allt.
 
Jag drog på mig shortsen och som jag hade vänta mig, var de alldeles för stora. Materialet slutade först vid knänen och hade det inte varit för knytbanden i midjan hade shortsen legat på golvet nu. Jag drog av mig min hoodtröja så att jag lämnades i bara ett linne. Håret satte jag upp i en hög hästsvans för att få bort det ur ansiktet och jag sparkade av mig min skor och strumpor. Jag slängde en sista blick i spegeln innan jag gick ut. Det första jag lade märke till var mina ögon. Den annars mörkbruna färgen som oftast brukade övergå i svart såg nu så mycket ljusare ut. Mina ögon påminde mig just nu om en vilsen, skrämd rådjursunge som var ensam i den stora världen. Och det var nog precis vad jag var. 
 
"Been here for like an hour and you already have a fight?", Finnick stack in huvudet genom dörröppningen till omklädningsrummet och flinade.
"That prick needs to stop brag himself", muttrade jag.
"I agree", Finnick höjde på ögonbrynen. "Are you coming now?", jag sbarde inte utan ställde mig bara upp och följde efter Finnick ut. Det hade börjat samlas en liten publik runt boxningsringen och jag såg hur Alexandr stod i ena hörnet med boxningshandskarna på och gav mig ett självsäkert flin. Jag tog själv tag i ett par handskar som jag tog på mig. Så fort jag hade fått på mig dem kändes det som om ett lugn infann sig i mig. Det var som om jag visste att jag hade kontrollen, det kändes så... Hemma? Så bekant. Och skrämmande nog - så mig. Smidigt hoppade jag över repen som inhängnade boxningsringen och ställde mig till rätta. Jag andades djupt in en gång och fokuserade på killen framför mig. En vissling hördes som signalerade att matchen hade börjat. Vi tog omedelbart några steg mot varandra och Alexandr var den som gav det första slaget. Jag parrerade det enkelt och svarade med ett annat slag. Vi höll på så i evigheter kändes det som, båda letade efter den andras svaga sidor. Det blev nästan som en dans; slå, backa, parrera, fram, slå, backa parrera. Våra fötter rörde sig smidigt över mattan och oron över att jag skulle ha glömt bort tekniken var bortblåst. Vi höll på så här ett tag till innan ett slag på hans vänstra sida fick honom att vingla till. Jag log triumféerande; jag hade hittat en svag sida på honom och inom ett par minuter stod jag som vinnare av den här matchen.
 
"You were good", berömde Alexandr mig samtidigt som han torkade bort svett med en handduk. 
"And you were not", kontrade jag och slängde sedan en blick på honom för att se hans reaktion. En del av mig trodde att han skulle bli arg, men tvärtom - han sprack upp i ett flin.
"You're cocky", konstaterade han och lutade sig sedan närmare mig. "I like that", äcklad av vad han precis att sagt och den fräna lukten av svett han bar med sig puttade jag irriterat bort honom. Alexandr släppte ur sig ett skratt av min reaktion. 
"Can we change a couple of words with Alina?", hördes bakom oss och båda vände sig om samtidigt för att se Vladimir, Andrej och en kille jag inte kände igen stå bakom oss. Alexandr gav dem en nick och tog tag i sin vattenflaska som stod på bordet.
"See you around", sa han innan han ställde sig upp och lämnade oss.
"Come with us", uppmanade Vladimir och nickade mot trappan som ledde upp ur källaren vi var i. Mitt blod frös när jag förstod vad de hade i sikte - det jag hade fruktat att göra enda sedan jag kom hit. Men jag hade inget annat val än att ställa mig upp och följa efter dem upp för trappan. 
 
Det var kallt ute, precis som vilken annan novemberkväll som helst, och jag var glad att jag hade tagit på mig min hoodtröja. Den värmde inte mycket, men defenitivt bättre än ett linne. Gatan var mörk, bortsett från de två gatlamporna som lyste upp entrén till träningshallen.
"This way", kommenderade Vladimir och jag fick finna mig i att följa efter honom. Jag vet inte hur länge vi gick, jag började nästan undra om de ens visste var vi skulle, innan Vladimir kom till en abrupt stopp. Det elaka flinet som jag så väl kände igen på hans läppar fick mig att ana oråd.
"I think we have the perfect test for you here, or what do you think guys?", Andrej och killen jag inte visste namnet på vände blickarna mot hållet Vladimir tittade mot. Jag tvingade mig att hålla blicken borta och är Andrej hade sett vad Vladimri menade kunde jag nästan höra hur han sprack upp i ett hånflin. Den andra killen däremot skruvade besvärat på sig och jag rynkade på pannan. 
"You see the girl over there?", jag ryckte till vid "girl". Tjejer brukade inte vara något man blandade in i det hela och jag höjde blicken för att se vad han menade. Trettio, fyrtio meter framför oss stod en liten tjej, hon kunde inte vara mer än fem, sex år. Hennes blonda hår hängde ner över hennes rygg och en vit klänning satt på hennes smala kropp. Det här var inte något "behövligt" mord - det här skulle bli ett mord för att bevisa vilken makt de hade över mig. Ett mord bara för att det var underhållande.
Alla vill väl veta hur det går för Niall & Alina men jag är elak så ni får allt vänta och se, ska ta och krångla till allt lite mer ;)
Hur tror ni Alina reder ut det här då? Tror ni hon klarar det? Eller kommer flickan behöva sätta sitt liv till?
Kommentera massor nu så får ni nästa ikväll! :)


Kommentarer
Postat av: Josefin

Hur bra som helst! Hmm jag tror att hon på något sätt kommer komma ifrån Vladimir och hans gäng men jag vet inte hur...

2013-04-20 @ 13:25:55
URL: http://ettdstories.blogg.se/
Postat av: one direction novell

åh, du är så sjukt grym på att skriva å jag älskar denhär novellen! Jag hoppas att hon låter lilltjejen vara och tänker på det hon lovade Niall.. längrar till nästa! :)

2013-04-20 @ 14:23:21
URL: http://novellermedonedirection.blogg.se
Postat av: Amelia

Du är ur duktig! Längtar tills nästa ;)

Svar: Åh, tack snälla du <3
onedirectionfanfic.blo.gg

2013-04-20 @ 17:44:58
Postat av: Mathilda

Mmeeeer! SJUKT BRA!

2013-04-20 @ 19:04:49
URL: http://onedstories.blo.gg
Postat av: Ellie

Det tror och hoppas jag inte... Super!

2013-04-21 @ 06:58:45
URL: http://onedshow.blogg.se
Postat av: Martina

Hej!!, Jag är med i en stylingtävling på facebook och om du röstar på mig kan DU vinna en GOODIEBAG från GLITTER med vårens stora trender. Jag är bidrag nummer 1. RÖSTA RÖSTA!!! Nr. 1 Nr.1 Rösta NU innan tävlingen avslutas och du förlora chansen att vinna. https://www.facebook.com/pages/Valengallerian/198672793486086?fref=ts
Peace out!!!

2013-04-23 @ 23:05:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback