"Seriously Niall, can't you never find a normal girlfriend?", Liam skakade på huvudet samtidigt som han kliade sig i nacken. Jag valde att inte svara; vad skulle jag säga? 

"Her world is so far away from our, I can't even believe we live in the same world", fick jag ur mig tillslut. "I guess I wanted to help her, to be the change in her life but she kept so much for herself."

"Well, you did your best and I think she's still stuck in her past", konstaterade Liam lugnt innan han slog sig ner på soffan bredvid mig.

"I can't figure her out and it's driving me crazy. I just can't get her out of my mind, no matter how hard I try. It's something with her that makes me so attached to her." 

"Well, it's good she's gone before you really fell for her", jag ryckte till av det Liam sa. Jag visste att han aldrig hade tyckt om Alina, inte efter det han fick veta vad hon hade gjort, men hur kunde han säga att det var bra att hon var borta? 

"You think it's good she's gone?", jag menade egentligen inte att säga det högt men när jag väl gjorde det märkte jag hur det var Liams tur att rycka till.

"If this had happend here, she would be in jail. For lifetime."

"She wouldn't have done it here", sa jag bestämt. Det var något inom mig som gjorde att jag kände mig tvungen att försvara henne.

"Just 'cause she would get caught?", man hörde hur Liams röst började bli trött, som om han inte hade förväntat sig att jag skulle argumentera emot.

"No!", utbrast jag irriterat. "She had no choise."

Liam skakade återigen på huvudet. "I don't see why you're defending a murderer Niall."

Jag stirrade på honom med ett chockat uttryck; som om jag inte kunde tr att han precis hade sagt det om henne. 

"I'm just trying to help you, you know. I don't want to be rude but you have to get her out of your life and see her for who she really is."

Jag visste att han bara ville hjälpa mig, jag visste att han hade rätt.

Alina var trubbel. Hon var allt hon inte borde vara. Hon var kallblodig, hänsynslös. Och ändå kunde jag inte få henne ur mitt huvud. Hur bra hennes hand passade i min, hur perfekta hennes läppar hade känts mot mina. 

Hon var trubbel och jag gillade det. Lite för mycket kanske.

 

                                ***

 

"Niall!", utbrast vår gitarrist Dan när jag för femte gången i rad tappade bort mig mitt under refrängen till "Over Again". Vi var mitt uppe i genrepen för våran världsturné men jag kunde verkligen inte fokusera. Introt och versen hade gått bra men sedan när vi kom till refrängen gick allt, bokstavligt talat, åt skogen.

"Sorry", mumlade jag. Jag kunde inte låta bli att tycka det var en aning pinsamt att förstöra så för bandet.

"You doesn't really seem so focused as you usually does", konstaterade vår trummare Josh och la ner trumpinnarna han höll i med en lätt duns. 

"I guess it's just a lot going on at the moment", svarade jag undvikande och bet mig i läppen, vägrade möta någon av de andras blickar. 

"We maybe should stop here, for today?", föreslog Dan tveksamt. "I mean, it's no idéa to play if you have your thoughts somewhere else."

De andra i bandet nickade som svar och tacksamt lyfte jag av bandet till gitarren innan jag ställde tillbaka den i stället.

"Sorry for today guys", sa jag med ett skamfullt tonfall. "Just had a bad day", killarna nickade återigen förstående och jag andades ut. Jag hatade verkligen att svika dem såhär men det hade verkligen inte gått för mig att fokusera.

"No problems", log Josh och de andra instämde.

"Well, see you tomorrow then", hälsade jag innan jag sträckte mig efter min jacka och vattenflaska och började gå ut ur lokalen vi höll till i. Ett sorl av hejdå'n hördes innan jag stängde dörren efter mig och började gå nerför den ensliga gatan. Lokalen vi hade våra genrep i låg tack och lov ganska långt från någon större gata så det var ingen större risk att bli igenkänd. Jag slog mig ner på en gammal lådback som stod utanför en ännu äldre byggnad och drog in den svala men härliga kvällsluften i lungorna. Det var skönt att efter en lång dag äntligen vara ensam och ha tid att bara andas och tänka. Ensamheten varade dock inte länge innan den bröts av en harkling och jag tittade upp för att se Josh stå en bit ifrån mig, oroligt tittandes ner på mig.

"I thought you had went home", sa han tillslut och gav mig ett snett leende innan han slog sig ner bredvid mig.

"I'm on my way, I just took a pause", svarade jag. "To think, I guess."

"It seems like a lot is going through your head now", konstaterade Josh och jag nickade. Jag hade inte berättat för honom om allt som hade hänt men han verkade ändå fatta. "Just follow your heart, because it's the only way to get things right", han gav mig en vänlig klapp på ryggen innan han ställde sig upp. 

"Oh, and people always does things for a reason. You just need to find out why."

---

Ledsen att det tog sådan tid att få upp detta, men har varit hemskt förkyld så har inte orkat skriva hehe.