Trust - Kapitel 2

Previously on Trust: Framme vid gaten satte vi oss ner och blickade ut över det italienska landskapet bakom flygplatsens landningsbanor. Det gjorde lite ont att lämna Italien som kändes som mitt hemland nu. Pappa la en arm om mig och mumlade "Vi är tillbaka snart.". Jag log lite mot honom och vände sedan blicken tillbaka mot landsbygden utanför. 
 

 
"We hope you had a nice flight with British Airways och please, don't leave your seats until the plane has stopped at the gate. The captain and his crew thanking you for flying with British Airways and we hope we see you soon aboard again", speakerrösten avbröt mig i mina dagdrömmar. Planet hade precis landat och nu rullade det sakta bort mot gaten på det enorma Heathrow. När planet väl stannat på gaten tömdes det sakta på människor som en efter en försvann in i Heathrow. Jag blev helt paff när jag insåg hur stort det är, från vår gate in till huvudterminalen behövde man åka någon tunnelbana liknade sak och därefter gå en bra bit tills man äntligen kom fram till bandet där väskorna kom. 
 
Tillslut kom vi ut från Heathrow och jag insåg att regnade när jag kände regndroppar träffa mitt hår. Jag suckade och drog upp luvan på jackan. Det här hade jag inte saknat med England - det eviga regnet som aldrig verkade ta slut. Pappa vinkade till sig en taxi som vi kastade in våra väskor i och sedan började vår färd mot vår nya lägenhet. Lägenheten låg en bit utanför Knightsbridge i den finare delen av London. Tydligen hade någon som min farbror känner en lägenhet är som vi fick förtur på att köpa, annars hade det nog tagit år att få något sådant här centralt.
 
"We're here", taxichaufförens mörka röst bröt tystnaden som rådde i bilen. Jag hoppade ur taxin och kikade mot raderna med lägenheter som låg på den här tvärgatan till Queen's Gate. Jag måste erkänna att husen inte såg så flotta ut som jag trodde, vanliga rostfärgade tegelhus som sträckte sig längs gatan. Några affärer här och där. Jag vände sedan blicken ner mot Queen's Gate och förväntade mig att se en massa av bilar, bussar och människor som trängde sig fram men trafiken var ovanligt lugn och trottoarerna var nästan tomma på människor. "Are you comming?", pappa tittade frågande på mig som bara stod och tittade ner mot Queen's Gate. Jag vände blicken mot pappa och såg då att taxin hade kört iväg och pappa stod vid porten med väskorna och väntade på mig. Jag gick mot honom med snabba steg, tog min väska och vi gick in i huset. Efter en snabb hissfärd upp till tredje våningen satte pappa nyckeln i dörren och öppnade den sakta. Det kändes väldigt konstigt att vara tillbaka i England och jag var glad att vi inte stod utanför vår gamla lägenhet i Manchester, då skulle jag nog brutit ihop av minnen. Jag klev in i lägenheten, drog av mig mina vita converse och gick sakta in. Den var ljus och ganska tom på möbler, ljusa väggar och vita möbler. Mitt rum var hyfsat stort, en stor dubbelsäng fanns där inne tillsammans med ett bord, en stol och en garderob. Här skulle jag nog kunna trivas.
 
"Well, we have to buy what's missing someday", konstaterade pappa och jag vände mig förvånat om och såg pappa stå i dörröppningen till mitt rum. "Except that, do you like it?"
Jag nickade och pressade fram ett leende. "It's great".
"Well, by the way. Can you go to Sainsbury's and buy some lunch and maybe some milk, butter, sour cream and maybe something else? The fridge is empty and I'm starving", frågade pappa och jag nickade som svar.
***
"I'll be back soon!", ropade jag till pappa som hade börjat packa upp sin väska och jag drog på mig mina converse, tog min väska och ryckte till mig min skinnjacka i farten som jag slängde på mig under tiden som jag snabbt gick nerför trapporna. Jag har aldrig riktigt tyckt om att åka hiss och valde nästan alltid trapporna.
 
Förvånat insåg jag att det har slutat regna och solen hade tittat fram. Jag styrde stegen snabbt ner till Queen's Gate och svängde därefter höger mot Sainsbury's. Min blick var vänd neråt och jag såg egentligen inte vart jag gick tills jag krockade med en tjej med långt brunt hår och bruna ögon som jag kände igen men vet inte varifrån.
"Sorry", mumlade jag och var på väg att fortsätta ta mig ner längs gatan när jag hörde tjejen jag nyss krockat med säga mitt namn. Jag vände mig om förvånat och tittade på henne samtidigt som mitt minne jobbade för fullt för att komma ihåg vem det var som stod framför mig.
"Eleanor?!", utbrast jag förvånat och hon nickade och vi möttes i en lång kram. Killen som jag nu såg bakom henne harklade sig och Eleanor släppte taget om mig.
"Ashley, this is Louis, my boyfriend. Louis, this is Ashley. We were neigbours in Manchester back in the days. We had alot of fun together." Jag log när jag tänkte tillbaka på alla minnen jag och Eleanor har tillsammans från vår barndom. Vi var som sagt grannar och även om Eleanor är ett år äldre än mig var vi otroligt tajta. När jag flyttade tappade vi kontakten och förutom min mamma och min lillebror var nog Eleanor den jag saknade mest.
 
"Nice to meet you, Ashley", sa Louis och jag slängde en blick på honom. Jag måste erkänna att han såg bra ut, brunt rufsigt hår och blåa ögon.
"Nice to meet you too", log jag mot honom och tillade sedan "You're from doncaster, right?"
Louis höjde förvånat på ögonbrynen "How did you know that?", frågade han förvånat.
"She's expert in accents", flikade Eleanor in innan jag hann svara Louis och det förvånade mig att hon ens kommer ihåg det. Louis nickade långsamt "Aha" och jag log mot honom.
 
"Do you live here?", frågade jag Eleanor. Hon skakade på huvudet "Louis does, I still live in Manchester but I spend pretty much time here. When did you get back by the way?"
"Today, actually"
"Ohh"
 
"So, how was Italy then?", frågade Eleanor och bröt tystnaden.
"It was nice, hot and sunny unlike here", flinade jag "Pretty though sometimes, with thoughts on what had happend", fortsatte jag och bet mig i läppen när jag tänkte tillbaks på den första tiden i Italien.
"I understand", sa Eleanor förstående och även fast hon nog inte hade en aning om hur svårt det var betydde ändå de orden mycket för mig. Louis tittade frågande på mig och Eleanor och väntade nog på att vi skulle förklara vad vi pratade om men det gjorde vi inte.
"You got a very nice tan by the way", log Eleanor och tittade ner på mina bara ben.
"You should see my cousins", flinade jag.
"Ohh.. Are they good looking?", flinade hon tillbaks.
"Yeah, italians is pretty handsome", sa jag och såg sedan Louis avundsjuka min.
"Someone is jealous", flinade jag och nickade mot Louis.
Eleanor vände sig om och pussade Louis snabbt på kinden.
"I've to go, I promised my dad to hurry up", sa jag när jag insåg att jag lovade pappa att vara tillbaka fort.
Eleanor nickade och sa sedan "Can I get your number, we maybe could grap a coffe tomorrow? I've missed you"
"Sure. I've missed you too.", log jag mot henne och jag rabblade sedan mitt nummer till Eleanor som snabbt knappade in det på sin mobil.
"See you around!", ropade jag mot Eleanor och Louis och skyndade mig sedan ner mot Sainsbury's och plockade fort ihop det jag skulle köpa, betalade och skyndade mig hem igen.
 

3+ för nästa? ;) 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Mari

Så bra!! Du är väldigt bra på att skriva! :) Kan inte vänta tills nästa kapitel! :)

2013-02-16 @ 15:51:15
URL: http://directionnovell.devote.se
Postat av: Hilda

jag älskar den :)

Svar: Åh tack <3
onedirectionfanfic.blo.gg

2013-02-16 @ 18:13:22
Postat av: hanna

jag älskar den, :)

2013-02-16 @ 18:13:54
Postat av: Mathilda

Meer!!

2013-02-16 @ 20:09:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback