Previously on Trust:

"Do you think this one is better then the italien one?", skojade pappa och satte in den i ugnen.

"No way", log jag och plockade fram tallrikar, bestick och glas.

"I run into Eleanor on my way to Sainsbury's", sa jag samtidigt som jag dukade och sneglade mot pappa för att se om han kommer ihåg henne. Han såg lite förvånad ut innan han utbrast "Oh, Eleanor! You two had a lot of fun in Manchester."

Jag nickade innan pappa fortsatte "Sadly things didn't went out so good.", jag bet mig i läppen när gamla minnen väcks till liv igen. "So, does she live in London too?", frågade pappa. Jag skakade på huvudet "Her boyfriend does, so she spend alot of time here. We actually decided to grab a coffe tomorrow."

Pappa nickade långsamt och tog sedan ut pizzan.

 

                                         ***

 

Min mobil plingade till när jag precis satt den sista tallriken i diskstället. Jag tog upp den och läste sms:et jag fått.

 

Jag sparade Eleanors nummer fort i kontakter och svarade sedan ett simplet okej på sms:et. Jag hade endast varit i London två gånger förut, ena gången var jag 5 och andra 8 så jag googlade fort upp var Bond Street låg och insåg att det inte var långt från här, då kanske det fanns en chans att jag skulle hitta trots att mitt lokalsinne sög. Vilket starbucks det var en annan femma och jag suckade trött. 

                             

                                                   ***

Jag vaknade av att regndropparna taktfast smattrade mot rutan och jag öppnade trött ögon. Förvånat insåg jag att jag inte hade vaknar på hela natten, antagligen på grund av alla nya intryck, och jag hade sovit länge. För länge förstod jag när jag såg att klockan var halv elva. "Shit", svor jag tyst för mig själv och sedan blev det fart på mig. Jag hoppade fort in i dushen och rös när det kalla vattnet träffade min hud. Det tog inte lång tid innan jag började rota i min väska. Mitt utbud av lite varmare kläder var inte stort, i Italien hade varmare kläder bara behövts användas under en liten del av året. Tills slut fick jag tag i ett par jeans och en stickad tröja som jag snabbt drog på mig. Regnet fortsatte att ösa ner över London under tiden jag sminkade mig och försökte förgäves få mitt långa blonda hår att torka. Pappa verkade ha lämnat lägenheten och jag skyndade mig på med skorna och jackan innan jag låste dörren bakom mig och sprang nerför trappan.

 

Jag förvånade mig själv genom att hitta rätt på första försöket och när jag kom in på starbucks drypande våt såg jag med en gång den brunetta tjejen som satt med ryggen mot mig. Jag gick mot henne och slog mig ner på platsen bredivd henne.

"Hi", log jag mot henne och hon ryckte skrämt till. 

"Hi Ash! You scared me!", flinade hon "Just like old days", la hon till. Jag hade alltid varit en expert på att skrämma personer, speciellt Eleanor.

"And you get just as scared as you did for ten years ago", flinade jag mot Eleanor som försökte spela sårad men lyckades in särskillt bra för hon brast snart ut i en skrattattack.

"So, what do you want?", sa Eleanor när hon tillslut hade sansat sig.

"El, last time I was at starbucks I was eight!", utbrast jag och Eleanor tittade på mig som om jag precis hade sagt att jag såg en ailen imorse. 

"Eleanor, you look like you just saw an ailen!", Eleanor ryckte till och sa sedan "Oh god, how much have you missed?".

"Well, I've lived in the middle of nowhere in ten years so alot maybe?", flinade jag. 

"Well, I guess I've to updated you then", sa Eleanor och flikade sedan in "Like an iPhone."

"What's an iPhone?", skojade jag med henne och Eleanor spärrade upp ögon "You gotta be kidding me!"

Jag flinade och drog upp min vita iPhone ur fickan. Eleanor pustade ut "I thought you were serious!" och vi bröt ut i en skrattattack. Vi beställde sedan en fika och pratade en hel del om allt som hade hänt sedan vi sist sågs. Jag berättade en hel del om Italien och livet där men undvek att berätta något som väckte upp för mycket plågsamma minnen. 

 

Vi var precis färdig och skulle gå när det kom fram två tjejer runt 14 som nervöst frågade Eleanor om de kunde få ta en bild med henne. Eleanor nickade och poserade glatt med de två tjejerna. När tjejerna hade försvunnit ut ur starbucks tittade jag på Eleanor med förundrad blick "What have I missed? Are you famous?"

Eleanor skakade på huvudet "My boyfriend and his band is" 

"Your boyfriend is? And his band?", jag rynkade förvånat på pannan.

"Have you ever heard about One Direction?", sa Eleanor och när jag skakade på huvudet tog hon upp sin mobil och hörlurar. Hon letade upp en låt och räckte den ena hörluren mot mig. Jag lyssnade en stund innan jag tog ut hörluren. 

"They're good", log jag mot henne. Hon nickade och hennes mobil plingade till. Eleanor tryckte upp sms:et och läste det innan hon vände sig mot mig. "Do you want to come with me home to me and Louis? And meet the rest of the lads?", frågade hon sedan. Jag var på väg att säga nej när Eleanor la huvudet på sne tittade på mig med bedjande blick "Come on, I don't want to be alone with five guys!"

"Fine, I'll go with you", gav jag med mig. Jag tog upp mobilen och knappade in ett sms till pappa där jag skrev att jag skulle träffa några kompisar till Eleanor.

 

Regnet hade inte slutat falla när vi klev ut från Starbucks och Eleanor vinkade till sig en taxi. Färden till Eleanors och Louis lägenhet tog inte så lång tid och när vi hoppade ut ur taxin blev jag paff av synen av de flotta husen som radade upp sig längs gatan. Vi gick in i ett av husen och tog hissen upp till högsta våningen. Eleanor öppnade dörren till en av lägenheterna och vi gick in. Louis kom fort ut i hallen och gav Eleanor en puss på kinden och drog in mig i en kram vilket förvånade mig, vi hade ju faktiskt bara hälsat på varandra. Hans blick var busig och ett flin lekte över hans läppar när han släppte mig. Jag följde efter Eleanor och Louis in i det jag antog var vardagsrummet. I en soffa satt fyra killar ihop trängda med blicken vänd mot TV'n. Efter att ha bott i tio år med sju killar var det inte svårt att urskilja att det var Fifa de spelade. Spelet pausades när de hörde att vi kommit in i vardagsrummet. Eleanor började presentera mig för killen som satt närmast oss. Han hade bruna snälla ögon och brunt snaggat hår och presenterade sig själv som Liam. Killen bredvid honom hade blont hår och blåa ögon. ”I'm Niall”, sa han med irländsk dialekt. ”Ashley”, log jag mot honom. Bredvid Niall satt en av de två killarna som uppenbart varit de som kört Fifa. Han hade svart hår, mörka ögon och jag lade märke till att hans ena arm var nästan full av tatueringar. ”Zayn”, log han mot mig. ”Ashley”, upprepade jag för tredje gången innan jag tittade bort mot den långa personen som satt längst bort på soffan.

 

När han vände sig om högg det till i hjärtat, gamla minnen väcktes till liv och högg mig i hjärtat som knivar. Nej, nej, det var omöjligt. Det kunde inte vara han, det kunde det inte vara han.

 

---

Inte vem då? Hmm.. 

I alla fall ett stort tack för de fina kommentarerna jag har fått, de gör mig jätteglad! 

Lämna gärna en kommentar om vad du tyckte nedanför.