Trust - Kapitel 5

Previously on Trust:

Tårarna började sakta rulla ner för mina kinder, jag satte mig i sängen och tog ner fotot som föreställde mig och mamma från väggen. Tårarna träffade glaset som ramade in fotot och jag strök bort dem med baksidan av handen. Min blick blev suddig av tårar när jag tittade in i mammas bekanta ansikte. De blåa ögonen log mot kameran och hennes smilgropar avslöjades av hennes stora leende. Jag la undan fotot och gråten tog över.

 


 

Jag tittade mig i spegeln som var uppsatt i mitt rum, ögonen var rödgråtna, mascaran hade runnit och bildat långa svarta streck på kinderna. Jag smet snabbt in på toan och tvättade bort resterna av mascaran, tittade in i spegeln och drog ett djupt andetag innan jag öppnade dörren och gick tillbaka till köket. När jag närmade mig köket hörde jag lågmälda röster prata och jag stannade tvärt.

"... and I feel like I don't know her. Before her mum and brother past away, I could read hear like an open book", hörde jag pappa säga och jag spetsade öronen så att jag inte skulle missa nåt.

"Her cousins, especally Alesandro, it was like they could talk a second langague with her and she nearly didn't talk to me. I remember the summer when she was 15, one day she came home with Alesandro and she was totally destroyed. I thought it was related till her mum's death but it looked like it was something else on Alesandro. So I thought a move back to England maybe could bring us closer, but I don't know. It was maybe a bad idéa.", fortsatte pappa och det högg till i bröstet på mig. Pappa hämtade andan innan han fortsatte.

"No one of us is good on talking about feelings, when I try, I just mess up things. When her mum died, she just shut out the world and didn't let anyone in. I just want her to be happy but it feels like her mum and brother death didn't just leave a scratch on her, it tore her to pieces", pappas ord högg som knivar i magen. Jag hade inte alltid varit schyst mot honom och jag hade många gånger tagit ut min ilska på honom. Merediths röst bröt tystnaden som rådde. "Toby was exactly the same when Derek past away. He didn't talk to anyone or anything for a long while. People told me it was normal, he had lost his father and he needed space. And finally he started to talk but he didn't get through it before he also past away in cancer.", jag ryckte till när jag hörde vad hon sa. Hur dum kunde jag vara, klart att de hade träffats via någon av alla stödgrupper på internet där man kunde få prata med folk i samma situation. Det förklarade de mörka ringarna under ögonen och de fårade ansiktet.

"I'm sure she'll get thourgh it but I think she need to find someone she can talk with, someone she can trust. And I'm afraid it not going to be you. Not a psychologist, doctor or something like that either. Because she'll not trust them.", sa hon tillslut och jag såg pappa sjunka ihop på stolen när han hörde vad hon sa. Det gjorde ont att se pappa ledsen men Meredith hade rätt. Jag skulle aldrig kunna prata med pappa om allt som hade hänt. 

 

Jag orkade inte lyssna längre på deras sorgsna samtal och klev in i köket. Pappa ryckte till, tittade upp mot mig och pressade fram ett leende som såg långt från äkta ut. "So, what did you think of the room then?", sa han. 

"It was nice", sa jag och kände Merediths blick studera mitt ansikte.

"It was the pictures, wasn't it?", sa hon när hennes blick lämnat mitt ansikte. Jag ryckte till och insåg att hon sett mina ögon som fortfarande var lite röda.

"I can take them down if you want to, I just thoug--", började pappa oroligt innan jag avbröt honom. "No. I want them there", pappa nickade. Jag hörde min mobil plinga till i hallen och jag lämnade fort köket och jag drog upp mobilen ur jackfickan. 3 nya meddelanden. Jag klickade upp det första och läste.

 

From: Anonymous

Eleanor gave me your number, hope it was okay! Just wanted to say that I'd have a great afternoon with you, Eleanor and the lads, especially when you kicked Louis ass in Fifa ;) Could we maybe hang out some day? 

Niall xx.

 

Ett stort flin uppenbarades på mina läppar när jag såg Louis min framför mig när jag vann överlägset över honom på Fifa. Mina kusiner hade lärt mig något i alla fall. Nialls sms fick mig att le. Jag kunde inte förneka att jag gillade den irländska killen med det stora leendet och jag svarade honom fort.

 

To: Niall :) 

Of course it was! Yeah, his reaction was unforgettable ;)

I would love to! :)

Ash xx.

 

Andra sms:et var från Louis insåg jag när jag läst det.

 

From: Anonymous

I'll kick your ass next time, just so you know ;) 

 

To: Louis ;)

Don't be to sure ;)

 

Jag klickade slutligen upp det sista sms:et som fick mig att stelna till.

 

From: Anonymous

Hey, can you just answer me? 

What have I done to you? Cause nothing is a lie. 

Can we take it over a coffee?

Harry xx.

 

Kunde han inte lämna mig i fred? Jag ville inte se honom, inte prata med honom och absolut inte fika med honom. Min mobil stoppades ner i fickan på mina jeans utan att svara på Harrys sms. Pappa och Meredith kom ut till hallen innan jag gått. Pappa ursäktade sig och sa att han skulle på en jobbintervju och Meredith skulle hem. Jag nickade bara och väntade på att dörren skulle slås igen bakom dem. Min mobil började vibrera i min ficka följt av att ringsingnalen började ljuda i lägenheten. Jag drog upp den och såg Harrys nummer lysa upp skrämen. Fort klickade jag samtalet och sjönk ihop mot väggen när gamla minnen började riva i mig.

                                 ***

  Det hade nu gått två veckor sedan vi flyttade till London, jag hade spenderat en hel del tid med Eleanor, ägt Louis i Fifa, utökat min gaderob med varmare kläder och även träffat Niall ett par gånger, men varje gång Eleanor, Louis eller Niall försökte få med mig för att träffa resten av killarna hittade jag gång på gång ursäkter som att vi  skulle bort, handla, ja vad som helst för att slippa se de gröna ögonen stirra på mig.

 


Känslosamt kapitel för den stackars pappan ;) Iaf, tell me what ya think ↓


Kommentarer
Postat av: Josefin

Jättebra! Kan hon inte bara prata med Curly? :P

Svar: Det skulle man ju kunna hoppas ;-)
onedirectionfanfic.blo.gg

2013-02-18 @ 19:59:28
URL: http://ettdstories.blogg.se/
Postat av: Mathilda

Jättebra!

Svar: Merci ;)
onedirectionfanfic.blo.gg

2013-02-18 @ 20:11:54
Postat av: Mari

Undrar vad som kommer att hända i nästa kapitel! ;)

2013-02-18 @ 23:57:58
URL: http://directionnovell.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback