Previously on Trust:

---

"You doesn't answer my calls or texts", sa Harry med lugn saklig ton. Jag svarade inte och bet mig istället i läppen. "Why?", frågade han och hans ögon försökte få kontakt med mina men jag vände bort blicken och gick in i vardagsrummet och slog mig ner i soffan. Harry följde efter mig och slog sig ner bredvid mig men jag flyttade mig fort ut till kanten i ett desperat försök att utöka avståndet mellan oss.

"What have I done to you?", sa Harry med mjuk röst men när jag inte svarade flyttade han sig närmare. "Please, tell me what I've done to you", han tog tag i mina axlar, tvingade mig att vända mig mot honom och möta hans blick. För en sekund kände jag att jag ville berätta allt för honom men jag hindrade mig. Efter förra gångens misslyckande hade jag byggt en tjock mur mot allt som hade med känslor att göra och att helt plötsligt bara låta någon kliva rakt igenom den, rasera varenda bit av den distans som jag hade tagit till känslor och kanske sedan lämna mig i ännu värre skick gjorde att jag backade och vände blicken från hans gröna ögon. "Ashley, tell me", sa Harry med samma mjuka röst och minnen av honom med stort H strömmade genom min kropp och en tår trillade nerför min kind. Harry såg såklart tåren och böjde sig fram för att torka bort den. "Is it something about your past, something I should know?", mumlade han och han visste inte hur rätt han hade. Jag fick panik när Harry  kom närmare och jag handlade instinktivt när min hand träffade Harrys arm. Hans hand som var på väg att torka bort tåren slogs bort. Harry ryckte till och drog tillbaka sin arm "Wha--", började han men jag avbröt honom fort. "Just leave me alone!", skrek jag och tårarna började rinna i okontrollerbara mängder ner för mina kinder. Harry närmade sig sakta mig.

"I said LEAVE! And never try to contact me again!", skrek jag och han ryggade undan. Några sekunder sedan drogs ytterdörren igen och jag kurade ihop mig till en boll medan tårarna fortsatte rinna nerför mina kinder.

             ***

"Niall!", ropade jag och jag såg den blonda killen svänga runt. Hans blick letade efter personen som ropade på honom innan hans blick fastnade på mig och hans ansikte sken upp i ett leende.

"Ash!", utbrast han glatt och jag ökade farten medan avståndet mellan oss minskade. Han drog in mig en kram när jag kom fram till honom. 

"There's no sun here and you're wearing glasses", flinade jag och nickade mot hans Ray Ban's.

"Maybe, behind the cloud over there", sa han och pekade mot ett stort moln som skymde solen. "We english men isn't so discerning about what we call for sun as you italiens", flinade Niall sedan.

"But you're irish", retades jag "And there's a difference between sunny and cloudy."

"Shut up", muttrade han och försökte spela sårad men brast snart ut i ett leende. 

"So, what should we do?", frågade Niall mig sedan men när jag inte svarade tillade han "I know a nice place a bit from London. We maybe could be alone there, it's a little bit hard here with all papz." Jag nickade och Niall guidade mig utfrån gränden där vi hade möts. Ute på gatan möttes vi av flera papparazi och kamerornas blixtrar träffade mitt ansikte. Niall la skyddande en arm runt mina axlar och hjälpte mig fram till bilen. Jag hoppade fort in i den, Niall joggade runt till andra sidan och hoppade sedan in i Range Rovern. "How could they know were we was", mumlade jag och Niall ryckte obekymrat på axlarna. "They know everything", flinade han och bilen började sakta rulla ner för gatan.