Jag var nästan hemma när jag såg en blond kille hoppa ur en Range Rover.

”Niall?”, frågade jag förvånat. Niall svängde runt och hans blåa ögon mötte min blick.

"Hey", log han. ”Did you just come home?”

”Yes, I was out shopping with Eleanor”, svarade jag.

”So, I guess you saw the papers then”, konstaterade Niall och jag nickade. ”It's crazy, isn't it?”, fortsatte han.

”You don't say”, fnös jag. ”What are you doing here by the way?”, frågade jag sedan nyfiket.

”Well, uhm”, Niall såg plötsligt obekväm ut och han vände ner blicken till sina skor. ”I-I was wondering if you--”, fortsatte han. Hans blick fladdrade upp och mötte min. De blåa ögon såg nervösa ut och han bet sig i läppen. ”I was wondering if you wanted to go on a date with me”, fick Niall tillslut ut. Hans ögon fäste sig vid mina och hans läppar avslöjade ett litet leende som snabbt suddades ut när han såg min reaktion. ”You don't want to”, konstaterade han tyst. Hans blick var ledsen och käkarna hopbitna.

”No Niall, you need to understand”, sa jag förtvivlat. Jag hade lovat mig själv att aldrig bli kär igen efter vad som hade hänt förra gången. Att någon kunde få en att bli så svag och att det var så enkelt att krossa någons hjärta skrämde mig.

”Understand what?”, frågade han tyst.

”I just don't feel ready for a realtionship”, försökte jag.

”You doesn't like me”, konstaterade Niall.

”I do!”, utbrast jag. ”I really do Niall, but not in that way”, jag tog ett djupt andetag. ”And I don't think I'm ready to take all the hate your fans are giving me”, tillade jag tyst.

”You saw the tweets”, sa han tyst och jag kunde inget annat än att nicka. Nialls nästa handling fick mig att hoppa till när han vände sig om och sparkade till en sten som for iväg nerför gatan. ”Sometimes, I hate to be famous.”, sa han hårt innan han började gå mot sin bil. Klumpen i min hals växte; att förlora Niall var det sista jag ville.

”Niall!”, ropade jag förtvivlat och den blonda killen snodde runt. ”I don't want to lose you, I really like you.”, sa jag med min blick förtvivlat fäst vid Niall.

”You won't”, sa han och pressade fram ett leende som inte såg äkta ut, det såg mer ut som en grimas; Nialls vanliga stora leende som jag älskade var borta och det var mitt fel.

Bra jobbat Ashley, tänkte jag tyst medan jag såg Nialls bil rulla nerför backen.

---

Väldigt kort kapitel, men iaf tell me what you think!