---

NIALL'S POV 

 Min mobil plingade till samtidigt som jag drog upp bildörren. Smset var från Eleanor.

 From: Eleanor

I thought you had asked out Ash already, I nearly asked her when you were going on a date! :P

El xx

 To: Eleanor

I'm on my way to her now, do you think she want to go out with me? :/

Niall xx

 From: Eleanor

I do, I really think she likes you too. It seems so anyway xx

 Eleanors sms gjorde mig lite mer hoppfull och bilen började rulla nerför gatorna och bort mot där Ashley bodde. Mina tankar gled fort iväg till det Ashley hade berättat för mig igår. Jag kunde inte låta bli att undra vad som hade hänt de och jag hade försökt att fråga henne igår men hon bytte snabbt samtalsämne; jag gjorde dock bara ett försök för det syntes att det plågade Ashley att prata om sina mamma och brors död. Jag kunde inte heller låta bli att undra vad som hade hänt mellan Ashley och Harry, hennes blick stelnade när man nämde Harrys namn och det var enkelt att se att hon undvek honom. Harry verkade själv inte ha någon aning och han kunde svära på att han aldrig sett henne innan. I söndags hade han kommit hem helt chockad efter att jag och Louis hade uppmuntrat honom att gå och prata med Ashley. Jag förstod inte helt och hållet vad som hade hänt; men det var tydligt att det inte hade blivit en lyckad pratstund. Jag kunde inte heller låta bli att känna en liten uns av skadeglädje; i vanliga fall brukade det vara Harry som tjejerna föll för och att Ashley inte ville veta av honom måste chocka Harry. Att säga att jag inte trivdes i Ashleys sällskap skulle vara en lögn, hon var både rolig, smart, lätt att prata med och hon behandlade mig som vem som helst - inte som en världskänd sångare från världens största "pojkband".

 Det dröjde inte länge innan de bekanta husen började rada upp sig längs vägen och jag stannade bilen. Jag drog ett djupt andetag innan jag hoppade ur bilen.

 "Niall?", hördes en bekant röst bakom mig och jag snodde runt. Ashleys hår var uppsatt i en hög tofs och de blåa ögonen lös mot mig. Jag kunde inte låta bli att le när jag såg henne och fjärilarna började dansa i min mage. 

"Hey", log jag mot henne. "Did you just get home?", frågade jag sedan, även om det kanske var uppenbart.

"Yes, I was out shopping with Eleanor", svarade hon.

”So, I guess you saw the papers then”, konstaterade jag och hon nickade. ”It's crazy, isn't it?”, fortsatte jag.

”You don't say”, fnös hon ”What are you doing here by the way?”, frågade hon sedan nyfiket och mötte min blick. Hennes fråga överumplade mig och gjorde mig osäker. Jag vände ner blicken och studerade mina sneakers. "Well, uhm", började jag men tystnade fort då jag inte visste hur jag skulle fortsätta. "I-I was wondering if you", försökte jag igen. Hur svårt kunde det vara? tänkte jag tyst för mig själv. Jag mötte nervöst hennes blick, bet mig i läppen och drog ett djupt andetag. ”I was wondering if you wanted to go on a date with me”, sa jag fort och mina läppar avslöjade ett leende; glad över att jag lyckades få fram det tillslut. Mina ögon stirrade in i hennes blåa och mitt leende suddades bort när jag såg hennes reaktion. Det var lätt att se att hon inte ville, hennes käkar var hopbitna och hon stirrade på mig som om hon hade svårt att ta in vad jag precis hade sagt. Min hoppfullhet försvann fort och jag sa tyst "You don't want to", mest för att övertyga mig själv för det gick inte att ta fel på Ashleys reaktion. Nu var  det min tur att bita ihop käkarna och min blick vändes bort från hennes blåa ögon. 

"No Niall, you need to understand", sa hon med förtvivlad stämma.

"Understand what?", mumlade jag tyst, det fanns inget att förstå - hon gillade inte mig på samma sätt som jag gillade henne. End of conversation.

”I just don't feel ready for a realtionship”, började Ashley men hennes röst dog ut fort - som om hon inte heller litade på vad hon precis had sagt.

”You doesn't like me”, konstaterade jag.

”I do!”, Ashleys höjda röst förvånade mig. ”I really do Niall, but not in that way”, hon pausade och hämtade andan. ”And I don't think I'm ready to take all the hate your fans are giving me”, avslutade hon. Mitt ansiktsuttryck skiftade fort från ledsenhet till ilska. Hon måste ha sett diskussionen på twitter om oss och tweetsen hade inte varit de snällaste, jag hade själv läst de och blivit helt ställd av hur elaka saker människor kunde kasta ur sig om personer de inte ens kände. Jag kunde se på Ashley att hon hade tagit illa vid sig och det värsta var att jag visste att det var mitt fel. Hade det inte varit för mig hade hon sluppit allt hat. 

"You saw the tweets", sa jag tyst och Ashley rörde sitt huvud upp och ner i en knappt märkbart nickning. Min kropp snodde runt och min fot träffade en sten som for iväg ner för gatan. Jag följde stenens rullning nerför den lätt sluttande gatan. ”Sometimes, I hate to be famous”, sa jag hårt innan jag började gå mot sin bil.

”Niall!”, ropade Ashley med förtvivlan i rösten och jag snodde runt. ”I don't want to lose you, I really like you”, sa hon och hennes förtvivlade blick mötte min.

”You won't”, sa jag och pressade fram ett leende innan jag hoppade in i min bil. Inne i bilen bröt jag ihop och tårarna började rulla ner för mina kinder. Den första tjejen jag verkligen börjat gilla på riktigt kände uppenbarligen inte samma sak. Bra jobbat Niall, tänkte jag tyst för mig själv.