---

Det var mörkt omkring mig och Niall, där vi låg tätt ihopkurade i sängen som fanns på loftet. Min baksida var tryckt mot Nialls framsida, våran kroppsvärme värmde upp varandras kroppar. Jag hade aldrig vart ett stort fan av att sova tätt intill någon förut men jag fann mig själv att njuta av att ha Nialls armar tätt omkring mig, likadant hans kropp pressade mot min. Jag var nästan övertygad om att han hade somnat tills jag hörde hans röst.

"You know, the promise you gave me at your place. H-Have you broke it?", Nialls röst var trevande, försiktig. Jag förstod genast vad han menade; samtalet fanns fortfarande färskt i mitt minne. 

"No", andades jag. "I never break promises. Not if I mean 'em", skyndade jag mig att lägga till och jag kunde svära på att jag hörde Niall andas ut. 

"Goodnight then, princess", mumlade Niall trött och jag hörde hur trött han lät, det slog mig då att han antagligen var jet-laggad. 

"Goodnight", svarade jag och jag kände hur Nialls andehämtning lugnade sig i takt med att han försvann in i drömmarnas värld. Trots det fridfulla ljudet från Nialls hjärta, de lätta snarkningarna som kom från hans mun och det stora leendet på mina läppar kunde jag inte somna. Efter att ha vridit mig fram och tillbaka så gott det gick i Nialls armar i en halvtimma gav jag upp och lirkade mig försiktigt ur Nialls grepp utan att väcka honom. Det var inte jättesvårt, irländaren var djupt försjunken i sömn och gav endast infrån sig ett lågt ljud när jag hade trasslat mig ur hans omfamning. Jag kunde inte hjälpa mig själv att le åt killen som utnyttjade det nya utrymmet i sängen väl; nu hade jag ingen aning om hur vi hade lyckats tränga ihop oss i den. Mina fötter rörde sig ljudlöst över golvet tills jag kom fram till pallen och slog mig ner. I en van rörelse sträckte jag mig efter gitarren som låg på golvet bakom pallen och lyfte upp den. Gitarrens strängar var nötta efter alla timmar jag hade spenderat med den men de gav fortfarande ifrån sig en fin klang och vant började jag spela. Lät mina händer röra sig upp och ner över strängarna innan jag omedvetet började spela introt till min absoluta favoritlåt, nu när jag äntligen hade en att sjunga den till. 

 

 

"I never know you could sing", jag hade vart så inne i låten att jag inte hade märkt att Niall hade vaknat och jag stoppade abrupt. 

"Did I wake you up?", frågade jag försiktigt, en aning skuldmedveten.

"No, or yes. It was getting cold", flinade han och jag fnissade som svar.

"I guess I'm coming back then", log jag och skulle precis lägga tillbaka gitarren när jag hörde fotsteg på undervåning. Att dömma av Nialls reaktion hade han också hört de och han tittade förvånat upp på mig.

"What was that?", frågade han tyst. Jag visste inte vem det var där nere, men jag hade ingen bra känsla överhuvudtaget.

"I think we're pretty screwed."

---

4+ för nästa? :)