Previously on The Past:

 

Kvickt hoppade jag upp från den varma sängen och började leta efter mina kläder. Jag insåg att de låg utspridda runt om i rummet tillsammans med Nialls. En suck slapp ur mig innan jag reste mig upp för att hämae mina underkläder. Jag tog tag i mina trosor och drog fort på mig dem. En del av mig kunde inte förstå hur vi kunde göra det, jag hade liksom känt killen i ett par timmar? Jag var långt ifrån oerfaren när det kom till mer intima stunder men de förra gångerna hade varit så känslolösa. Det här hade varit mer sensiationelt, mer känslor. Fast jag inbildade mig nog bara det, det här hade inte varit någon skillnad mot förut. Jag hade bara gjort det för att få tankarna på något annat, precis som i Ryssland, eller hur? Dessutom hade jag nog förstört varenda möjlighet till en vänskap med Niall, fast det kanske var lika bra. Det skulle ändå aldrig funka. 

"Oh", hörde jag bakom mig och jag vände mig om för att se Niall ligga kvar i sängen. Han stöttade upp sig på sina armbågar och jag såg hans blick vandra nerfrån mitt ansikte till min bröstkorg. Jag blev väl medveten om att jag inte hade någon bh på mig och jag himlade med ögonen.

"Oh, what?", frågade jag en smula irriterat.

"I usually doesn't get in bed with a girl this fast", sa Niall en aning generat.

"So you usually hang out with a girl one day and bang her the next?", allt jag fick som svar var ett skratt från Niall och jag böjde mig ner för att ta upp min bh. Jag insåg fort att det var omöjligt att knäppa den själv och efter x antal försök gav jag upp.

"Niall, could you help me?"

Jag hörde hur Niall reste sig upp och strax stod han bakom mig. Han strök försiktigt mitt långa, mörka hår åt sidan så att han kunde knäppa bh'n utan problem. När han hade knäppt den kände jag hur hans blick dröjde kvar på min blottade ryggtavla. Vad kunde han ha fått syn på?, undrade jag för mig själv innan det slog mig. Jag försökte vända mig om men det var för sent; han hade redan sett det. 

"What's this?", frågade Niall medan han försiktigt strök över det långa ärret som löpte från mitt ena skulderblad ner till mitten av min rygg med sin tumme. Handlingen skapade gåshud över mitt skin.

"Nothing", mumlade jag och vände mig om för att ta tag i min tröja som låg snett bakom Niall. Ett misstag förstod jag när Nialls blick istället fastnade på ett annat ärr som löpte längs min sida. 

"Is this also nothing", frågade han med en hårdare röst. Kvickt tog jag tag i min tröja och drog den över huvudet och hoppade sedan i mina jeans.

"You know what, I should leave", sa jag fort innan jag räckte mig efter min jacka, skor och handväska. Jag började gå mot hallen så fort jag kunde och jag såg att Niall hoppade i sina boxers innan han följde efter mig.

"Please Alina, you don't have to leave. Can you not just explain?", bad han men jag hade redan tagit på mig mina skor och jacka och var nu på väg ut genom dörren.

"Come on Al--", längre hann han inte innan jag smällde igen dörren bakom mig. Fort skyndade jag mig nerför trapporna och ut i den kalla kvällsluften. 

 

                                                                         ***

 

Tacksam över att den långa arbetsdagen äntligen var slut tog jag en klunk av mitt nu mera ljumma kaffe som jag hunnit köpa på min korta lunchrast och började göra mig i ordning för att gå när jag hörde någon banka på skyltfönstret. Med en suck gick jag ut ur personalrummet för att säga till vem det nu var som bankade på fönstret att sluta.

"Sorry, we're clo--", började jag men slutade tvärt när jag såg vem det var som hade bankat. Det blonda hårrufset kände jag igen, allt för väl. Niall stoppade att banka när han såg mig och log ett halvhjärtat leende. Mina tankar hade inte lämnat händelsen i Nialls sovrum för fem minuter under dagen. Jag vände mig om gick tillbaka till personalrummet, hämtade mina saker och försvann sedan ut genom personalingången. Niall stod fortfarande och tittade in i butiken, han hade inte tagit någon notis om att jag hade kommit ut.

”What do you want?”, frågade jag med en hård ton.

”Alina!”, utbrast han lättat. ”I never thought you would come out.”

”Obviously I did.”

”I just wanted to apologize for what I did. I was just curious...”, jag kunde inte tro mina öron. Niall står här och ber om ursäkt? För att fråga varför jag har två långa knivärr? Vem skulle inte frågat något om dem? Niall var alldeles för godtrogen och oskyldig, han verkade inte direkt vara någon som ville ha något otalt med någon även om han behövde be om ursäkt för något han inte hade gjort. Jag visste inte vad jag skulle svara honom så jag förblev tyst.

”But please, can you tell me how you got those?”, bad han och jag stelnade till. Jag hade hoppats att han skulle lämna ämnet, glömma vad han såg. Låtsas som om han aldrig hade sett dem.

”Don't take this for something it isn't”, fräste jag innan jag vände mig om och började gå hemåt. Jag hoppades att Niall skulle lämna mig ifred men snabba fotsteg bakom mig visade motsatsen. Niall tog ett mjukt tag om min överarm och tvingade mig att stanna.

”Please”, bad han och jag tittade in i hans blåa ögon. En del av mig mjuknade, smälte, något som jag aldrig skulle ha tillåtit förut. Kunde jag berätta för honom?

---

Kapitel 4 uppe nu! Vad tycker ni om denna än så länge? Vore intressant att höra vad ni tycker! :)

Snart påsklov också! Jag har det iaf v.14, tagga! :P