---

 STILL HARRY'S POV

Min läppar avslöjade ett stort leende när jag långsamt började gå hemåt längs de välbekanta gatorna efter att ha lämnat av Ashley hemma hos henne. Natten började sakta övergå i gryning och mörkret ersattes av ett par solstrålar som började leta sig fram genom molntäcket. Jag drog upp min mobil ur min ficka för att kolla vad klockan var. De vita siffrorna visade 06:30. Hade jag verkligen varit med Ashley i två timmar? Jag suckade för mig själv. Bristen på sömn gjorde sig påmind när ett oväntade gäspning slapp ut ur min mun. Jag hade sovit dåligt de senate nätterna och denna natten hade jag knappt sommat innan Ashley ringde. Så fort jag kom hem skulle jag i alla fall ta en välbehövlig tupplur. Lite gladare över min plan ökade jag på stegen och det dröjde inte länge innan jag nådde mitt eget hus. Hela grannskapet var tyst, ljusen släckta och gardiner föredragna. På andra sidan gatan gick en stackars brevbärare, bärande på en tung väska fylld med räkningar och reklam. Jag kunde inte låta bli att lida med honom, dela ut post så här tidigt på morgon var nog ingen höjdare. Tyst låste jag upp dörren och försvann in i mitt hus. Jag sparkade av mig mina converse och drog av mig min jacka innan jag gick in i vardagsrummet. På soffbordet stod det två tomma ölburkar, en tom chipspåse och pappret till en uppäten chokladkaka. Jag suckade trött vid synen; att hålla ordning var inte riktigt min grej. Att jag skulle orka gå upp till mitt sovrum kunde man bara glöma så jag placerade min långa kropp på skinsoffan och drog en filt över min kropp. Det dröjde inte länge innan jag drogs in i sömn.

 

Jag vaknade av att dörrklockan ilsket ljöd i huset och jag satte mig trött upp. Dörrklockan ljöd återigen och jag hörde strax däreefter Louis arga röst ropa.

"Can you open the fucking door Harry?!", jag suckade trött och hasade mig upp från soffan och bort mot dörren. Louis ansiktsuttryck var inte nådigt när jag öppnade dörren och jag höjde förvånat på ögonbrynen.

"Where the hell have you been?! Why haven't you answered my calls?!", sa Louis surt.

"Uhm, I haven't heared that you've called. I've sleept", förklarade jag.

"Great", suckade Louis. "Have you totally forget that we having an interview and a photoshoot in like an hour?! And after that, our rehearsels for our upcoming worldtour start. Or have you forget that too?", fortsatte han. 

"I've totally forget that we're having an interview and photoshoot", suckade jag trött och Louis ansiktsuttryck mjuknade en aning. Han om någon visste att minne inte var min starkaste sida.

"I don't think Lou will be so happy when she see you", flinade Louis och jag vände mig om för att kolla i spegeln som satt till höger om mig. Jag hade mörka ringar under ögonen och mitt hår var en komplett röra. 

"Do you think I can take a quick shower?", kved jag. Louis nickade. 

"But it rather be a quick one", sa han men innan han hann avsluta meningen hade jag försvunnit upp för trappan. Jag tror jag slog världsrekord i snabbdushning och medan jag försökte få mitt hår att torka drog jag en vit t-shirt över huvud och hoppade i ett par svarta jeans. Jag drog till mig min svarta blazer som var slängd över min stol och krängde på mig den samtidigt som jag snabbt dundrade ner för trappan. Louis måste redan ha gått för han syntes inte till i hallen. Jag greppade min plånbok, mobil och nycklar och tryckte ner dem i mina byxfickor innan jag försvann ut genom dörren. På gatan utanför stod en svart bil och väntade så jag skyndade mig att låsa dörren innan jag småsprang bort mot bilen. Med lätthet öppnade jag bildörren, satte mig bredvid Louis och hejade kort på de andra. Paul, som satt vid ratten, vände sig om och flinade mot mig "Good morning sleepy head".

"Bad morning", rättade jag honom och Paul bara flinade innan han vände tillbaka blicken till vägen och började sakta köra mot stället där vi skulle ha intervjun och photoshooten. Jag lutade mitt huvud tillbaka och tittade slöt ut på husen utanför.

 

                                            ***

 

"Harry, how do you look?!", utbrast Lou förfärat när hon såg mig.

"What did I told you", viskade Louis nöjt i mitt öra och jag svarade endast med att armbåga honom i magen."Ouch", utbrast han.

"Haven't I told you how important it's to sleep", Lou malade på medan jag trött sjönk ner i stolen framför Lou och hon började frenetiskt täcka över de mörka ringarna under ögonen och få någon kontroll över mitt hår. 

 

"That's better", sa Lou nöjt när hon äntligen var färdig. Jag tittade mig i spegeln kch var tvungen att erkänna att hon var väldigt duktigt. De mörka ringarna under ögonen var borta och håret såg inte längre ut som ett fågelbo. 

"Lads, you better come now. We'll be live in five minutes", ropade en man som precis kommit in i rummet där vi var. Han hade ett headset på sig pch jag antog tog att han var producenten. En live-intervju också, kunde ju inte bli bättre. Jag suckade irriterat innan jag följde efter Niall, Louis, Zayn och Liam som i sin tur följde efter mannen med headsetet. Vi hälsade fort på kvinnan som skulle intervjua oss. Hon var nog runt 30, hon hade brunt, långt hår och blåa ögon. Jag noterade att hon hette Mary och jag log vänligt mot henne innan jag slog mig ner bredvid Zayn och Niall. Soffan där vi skulle sitta var nog inte direkt anpassad till att ha fem personer i sig men vi lyckades tränga ihop sig. Mannen med headsetet kom återigen in i rummet och han började räkna ner "We'll be live in 4,3,2,1".