Tyst smög jag in i lägenheten efter att Harry hade envisats med att följa mig hem. Jag hoppades att pappa inte hade vaknat och gått bananas för att jag inte var hemma och när jag hördes pappa regelbundna snarkningar andades jag ut. Tyst smög jag in i pappas sovrum. Hans kropp vara gömd under täcket och man såg täcket höjas och sänkas i takt med hans andetag. Mina tankar gled tillbaka till vad Meredith hade sagt den söndagen för nästan tre veckor sedan "She needs to find someone to talk to." Jag undrade om denna person var Harry; jag hade precis pratat med honom om något jag aldrig hade pratat med någon om och det kändes så skönt. Även om jag brukade få panikattacker när det kom till att "öppna" sig upp för andra männikor i rädsla för att bli sviken kändes det som om jag kunde lita på Harry. Det var något med honom som gjorde att jag litade på honom. Jag var fortfarande fundersam över vad Meredith menade så jag började treva efter pappas mobil. En stund senare hade jag fått fram adressen till Meredith. Hennes lägenhet låg i östra London och det skulle nog ta en stund att ta sig dit, även om jag tog tunnelbanan. Jag suckade innan jag smög ut ur rummet och rotade fram papper och penna och skrev en lapp till pappa där jag förklarade att jag var ute en sväng och skulle vara tillbaka snart.

 

                                                                      ***

 

Lättsamt klev jag upp för det sista trappsteget från tunnelbanan och drog några andetag av den friska morgonluften. Det hade varit i princip folktomt på tunnebanan, bara ett par enstaka påverkade ungdomar som försökte ta sig hem efter en vild natts festande. Jag hade bara suckat åt dem; jag hade aldrig riktigt förstått vad som var så kul med att supa skallen av sig. Den här delen av London hade jag aldrig varit i förut så jag tittat mig omkring på jakt efter gatunamn för att kunna lokalisera mig men jag hittade inga.

"Looking for something sweet heart?", hörde jag någon säga. Jag vände mig om och min blick fastnade på personen framför mig. Det var en kille i min ålder som stod framför mig. Hans hår var rufsigt, ögonen hade svårt att fokusera och i hans ena hand höll han en tom spritflaska. Nej, min mobils GPS skulle nog vara till mer hjälp än den fulle killen framför mig.

"No, but thank you", sa jag vänligt och pressade fram ett leende. Killen började sakta vingla nerför gatan och jag pustade ut - att råka i trubbel med en full person stod inte direkt på dagens att göra lista. 

 

En kvart senare stod jag utanför Merediths lägenhet och började undra vad jag egentligen gjorde här. Försiktigt tryckte jag på ringklockan och hoppades att Meredith skulle vara vaken. Det dröjde inte länge innan dörren öppnades och Meredith såg på mig med en förvånad blick. På hennes redan sminkade ansikte förstod jag att jag inte hade väckt henne i alla fall.

"Hello Ashley", sa hon vänligt

"Hi", mumlade jag osäkert och undrade varför jag ens hade kommit hit. 

"Do you want to come in?", frågade Meredith och jag nickade försiktigt. Jag följde efter Meredith in till det som jag antog var vardagsrummet. 

"You want some tea?", frågade hon och nickade åt mig att sätta mig på soffan.

"No thanks, I'm fine", svarade jag artigt.

"Why did you came here?", Meredith lutade lite på sitt huvud och granskade mig med en nyfiken blick. 

"Well, uhm, I wanted to talk about something", mumlade jag osäkert. Jag kände hur vikten ändrades när Meredith satte sig bredvid mig.

"About what?"

 

                             ***

 

"Thanks for listened", log jag mot Meredith innan jag gick ut genom dörren.

"You're welcome, Darlin' ", sa hon innan hon stängde dörren efter mig. Jag började snabbt gå nerför trapporna och drog upp min mobil och hörlurar för att kunna lyssna på musik under tiden jag tar mig hem. Skärmen lystes upp och jag såg att jag hade fem missade samtal från pappa och ett sms från Harry. Jag suckade och bestämde mig för att ringa upp pappa innan han hann skicka ut polisen för att leta efter mig.

"Ashley! Why haven't you answered your phone?!", utbrast pappa oroligt.

"I'm sorry, it took a bit longer time than I thought", sa jag och försökte lugna honom. "But I'm on my way home now, I'll be home in 30 minutes."

"Okay, good. Just answer your phone next time?", svarade pappa med lugnare röst.

"I promise, but I've to go now. I love you, bye!", sa jag och avslutade där med samtalet. Nyfiket klickade jag upp Harrys sms.

 

 

Menade han som en dejt? Jag var inte riktigt säker men i vilket fall som helst hade jag inga problem med att spendera kvällen med Harry.

 To: Harry

 

                                 ***

 

Frustrerat kastade jag tröjan jag hade rotat fram ur gaderoben på sängen. Mitt rum hade förvandlats till en komplett röra under mitt desperata försök till att bestämma vad jag skulle ha på mig. Egentligen fattade jag inte varför jag var så nervös över att träffa Harry, jag menar det var ju inte ens en dejt. 

"You're having a date?", frågade pappa nyfiket och stack fram sitt huvud i dörröppningen. 

"No, I'm meeting up with a friend", svarade jag.

"Sure", flinade han och han blev snart träffad av en kudde från min säng. "Oww", utbrast han.

"I'm meeting up with a friend, end of conversation", sa jag bestämt och pappa lämnade mitt rum. Tillslut bestämde jag mig för ett par gråa jeans och en orange aktig tröja. 

 

                               ***

 

"You're date is here", ropade pappa från hallen.

"Friend", rättade jag honom fort. Jag greppade tag i min väska och skinnjacka innan jag gick ut i hallen för att möta Harry. 

"Hey", log han mot mig.

"Hi", log jag glatt tillbaka medan jag drog på mig mina skor. 

"You're ready to go?", frågade Harry mig när jag fått på mig skorna och jag nickade till svar. 

"Let's go then", log han och vi försvann fort ut ur lägenheten. 

---

Kapitel 16 uppe nu då :) Skriv gärna vad ni tyckte i en kommentar och så har jag en fråga till er: skulle ni vilja läsa "dejten" ur Harrys eller Ashleys perspektiv?