"Can you explain this Harry?", min blick vandrade från tidningen som Louis hade smällt ner på mitt köksbord till Louis måttligt roade ansiktsuttryck. Omslaget på tidningen var en stor bild på mig och Ashley. Kyssandes.

"Do you know what Ashley said to Niall when he asked her out?", fortsatte Louis med hård ton och jag skakade på huvudet. 

"She said that she wasn't ready for a relationship and that she couldn't take the hate our fans were giving her. That's why Niall were so down, because he knew that he was the reason to why she was getting hated. Do you think she'll get less hate after this?", sa han och pekade på omslaget på tidningen. Jag kved till; Louis ord träffade mig som hårda slag i magen. 

"And I don't get how you could do this to Niall. You knew how hard this took on him, you know how much he was into this girl", fortsatte Louis med hård ton. 

"How did Niall take this?", frågade jag tveksamt, inte säker om jag ville veta svaret.

"What do you think?! One of his best friends making out with a girl who told him like only a week before that she 'wasn't ready for a realtionship' ", spottade han fram. "You're so selfish sometimes Harry."

Aj, det sved. Louis reste sig upp för att gå, stolen skrapades mot golvet och fotstegen blev mer avlägsna när han närmade sig hallen.

"Please Louis", ropade jag förtvivlat och gick efter honom.

"What?", bet han ifrån.

"It's not that simpel. I never meant to hurt Niall, but she needs me. I can't leave her", sa jag och tittade tveksamt upp mot Louis. Hans ansiktsuttryck var fortfarande till min beskvikelse hårt och kallt. "Please, try to understand", kved jag förtvivlat.

"I find it a bit hard to understand when you one day are enemies and the next day you're making out like never before", avslutade Louis och försvann sedan ut genom dörren. 

 

Jag kände igen den svarta bilen som stannade på gatan under mitt fönster och likaväl kände jag igen den blonda killen som hoppade ur den. Det var svårt att se Nialls ansiktsuttryck på det här avståndet men jag antog att det inte var för positivt och jag klandrade honom inte. Jag visste att jag borde pratat med honom, han hade all rätt i världen att få veta sanningen men jag hade inte vågat. Med en suck reste jag mig upp och gick mot dörren. Jag gick ner för att möta Niall; jag hoppades att han skulle ge mig en chans att förklara, även om jag inte var värd det. Den kyliga morgonluften slog emot mig när jag klev ut genom den tunga entréporten och jag ångrade att jag inte hade tagit min jacka; vinden blåste rakt igenom tröjan jag bar. Niall hade sett att jag hade kommit ut och tittade nu på mig med en kall blick, det var uppenbart att han väntade på att jag skulle börja.

"Hi", sa jag tveksamt.

"Hi", hans röst var kall och hård. Jag svalade hårt, försökte att behålla lugnet och inte bryta ihop.

"I'm sorry. I didn't mean to hurt you and it's not what it looks like. I should have talked to you, I know. It must have been awful for you", mumlade jag.

"Awful is just the first name. You told me that you're not ready for a realtionship with someone, you told me you couldn't take the hate our fans were giving you. You made me feel very bad because I was the reason to the hate", spottade han fram. Jag kved till, han hade rätt i allt han sa.

"Do you think you'll get less hate because you're with Harry? And I doesn't get how you one day look at him like he's a murder and the next day your tounge is stuck in his mouth. What did he do to get you to change your oppinon? Did he show off his dick? Flip his damn hair? Or was this planed for a long time?", den nya sidan av Niall skrämde mig och jag tog automatiskt ett steg tillbaka. 

"What I felt for you, I haven't felt that way for a girl in a long time and I don't force you to feel the same, but for godsake Ashley, you don't have to make out with one of my bestfriends", han pausade och hämtade andan innan han fortsatte. Jag stod som paralyserad, jag kunde inte säga eller göra något.

"But I get it, Harry always gets the girls"

"No", protesterade jag men Niall tog ingen hänsyn till min protest.

"He always gets the girl, simple as that", avslutade Niall hårt och började gå mot sin bil. En déja-vu känsla for igenom min kropp. Vi hade stått i samma situation nästan för exakt en vecka sedan. Men den gången hade Niall varit sårad, kanske besviken på sina fans för hatet jag hade fått. Nu var han arg, förbannad kanske var ett bättre adjektiv, och det värsta var att han hade all rätt till att vara det. 

"Please Niall, let me explain!", ropade jag förtvivlat.

"Why? So you can make up more lies?", bet han tillbaka innan han smällde igen bildörren efter sig. 

 

Min andning började bli orytmisk och mina ben kändes som spaghetti, men jag hade ingen lust att svimma eller bryta ihop på gatan så jag tvingade mig själv att ta mig upp till lägenheten. När jag hade stängt dörren bakom mig bröt jag ihop. Mitt ansikte begravde jag i mina händer och benen drog jag upp mot min bröstkorg.