Previously on Trust: 

"I know El, I know. But it's not so simpel, I need to explain for him but he didn't let him", kved jag.

"Why?", frågade hon simpelt. Eleanors röst lät frånvarande, besviken; den glada, sprudlande tonen i hennes röst var borta.

"He thougt I would make up more lies"

"Well, if you have lied so much to him, then I don't find that suprising", konstaterade hon och det kändes som om hon bara lade till "if":et för att försöka såra mig så lite som möjligt.

"But it's not what it looks like, not exactly!", utbrast jag förtvivlat.

"If you want to have friends left, then you've to stop lying", det kändes som om luften gick ur mig när Eleanor hade yttrat de orden. Menade hon att vår vänskap var över? 

"I've to go, bye", något sa mig att hon inte alls hade bråttom iväg någonstans, hon ville bara få slut på samtalet. Det fanns inget "See you soon" eller något "Talk to you later", bara ett "bye". Ett hejdå som menade slutet på vår vänskap? 

 

Det gjorde så ont, så ont. Så ont i hjärtat. Jag hade förlorat mina närmsta vänner i London på en kvart? Tio minuter? Jag skakade på huvudet, som om det skulle hjälpa. Som om jag skulle kunna skaka ut allt som hade hänt. Skaka bort Nialls arga röst, Eleanors besvikna. 

 

Tårarna var för längesedan slut, det vägrade att komma ut mer. Jag klarade inte att vara kvar här inne längre, jag behövde komma bort, ut och jag visste precis vad jag skulle behöva.

 

                                                         ***

 

Att säga att det är svårt att hitta en pub i London skulle vara en lögn men att hitta en folktom verkade vara näst intill omöjligt. Från alla pubar som ockuperade gatuhörnen hördes glada, högljuda rop. Pubarna var packade med människor, allt från äldre gubbar, som antagligen varit fulla sedan morgonen, till yngre partyprissar som antagligen svalde ner sin sjunde, åttonde drink för den här eftermiddagen. Det här verkade vara London i ett nötskal - alla samlas på pubarna på söndags eftermiddagarna. Jag drog min jacka tätare om mig, försökte stänga ut den kalla sommarvinden. På en tvärgata till en tvärgata till en tvärgata, du skulle nog kunna fortsätta så i alla evighet, hittade jag tillslut en pub som verkade vara tom på människor. Jag skickade iväg ett "Out with friends" till pappa innan jag tveksamt gick in och hoppade skrämt till ner dörrklockan plingade till. Den unga killen som stod i baren tittade förvånat upp från glasen han höll på att torka; det var tydligt att han inte hade förväntat sig att någon skulle komma. Jag gick fram till barkanten och slog mig ner på en av de höga stolarna. 

"Hi, what do you want?", frågade killen och log mot mig.

"Something strong", svarade jag och försökte dölja min okunskap om drinkar och pubar. Han höjde förvånat på ögonbrynen men vände sig sedan om och fixade i ordning något. En stund senare ställde han ner ett glas med en klar, genomskinlig vätska i. Jag höjde försiktigt glaset mot munnen och luktade på drinken. Den luktade skarpt och fränt, ingen särskillt välkomnande doft och jag rynkade på näsan innan jag tog en klunk av drinken. Jag tvingade mig själv till att svälja, vätskan forsade nerför min hals och orskade en brännande känsla. Helst skulle jag vilja spotta ut allt men jag tvingade mig själv till att ta en till klunk av den beska drycken. 

"First time?", frågade killen som stod i baren.

"I guess sometime have to be your first", svarade jag och ställde ner glaset och betraktade honom sedan med nyfiken blick. Jag kände att alkoholen i mitt blod började verka och den blyga sidan av mig var som bortblåst.

"Isn't this what everyone tell you not to do?", skrattade han.

"I guess", flinade jag. 

"Do you mind if I join you?", frågade han och pekade på platsen brevid mig.

"No, of course not. What's your name by the way?", om han skulle sitta bredvid mig kunde det väl vara lika bra att veta hans namn.

"Jacob", svarade han fort. "And yours?"

"Ashley", han nickade och hällde upp ett glas öl till sig själv innan han slog sig ner bredvid mig.

"Not much people around here", konstaterade jag och tittade runt i den folktomma puben.

"Nah, it's my grandfathers pub. He refuses to sell it, I mean this place doesn't really go plus. There's nearly no one who know this place, only some friends to my grandfather. I'm suprised you even did find it", berättade Jacob.

"Well, I was looking for a place like this", sa jag och nickade mot den tomma lokalen.

"I get it, a bad day and you wanted to get drunk to forget about everything?", jag nickade till svar. "And I guess there's a guy involved?", frågade han och höjde glaset mot munnen.

"You're totally right", suckade jag och tog en klunk av min drink också.

"I knew it", skrattade Jacob. 

 

En halvtimma senare hade jag och Jacob druckit så många drinkar att bardisken framför oss var full med tomma glas och mitt balanssinne hade försvunnit tillsammans med någon av de drinkarna som hade passerat ner för min strupe.

"You're okay?", sluddrade Jacob när jag stapplande tog mig ut ur puben. Jag vinglade till ett antal gånger men lyckades hålla mig på benen.

"I'm fine", svarade jag och sluddrade minst lika mycket som Jacob. 

 

Det blev en plågsam gång hemåt, den sträckan som brukade ta en tjugo minuter att gå tog nu dubbelt, trippelt så lång tid och när jag tillslut kom fram var min kropp helt slut. Jag smög så gott det gick in till badrummet och tog en välbehövlig dusch, skrubbade bort den fräna lukten av alkohol innan jag kröp ner under lakanen och somnade. 

---

Det börjar dra sig mot slutet nu, vad tror ni kommer hända? Blir ca. 4 kapitel till.

4+ kommentarer till nästa? :)