Jag vaknade av att mitt huvud dunkade, bieffekten av gårdagens drickande. Smärtan försvann direkt inte när jag hörde pappas glada visslingar på andra sidan dörren. Irriterat tryckte jag kudden över mitt huvud och försökte stänga ute ljudet. 

"Ashley!", ropade pappa muntert.

"What?", fräste jag.

"I'm leaving now, I've to sort somethings up", ropade han tillbaks och ignorerade min irriterade ton. Dörren slog igen och lämnade lägenheten i en skön tystnad. Jag drog undan täcket innan jag satte mig upp. Den hastiga rörelsen fick mitt huvud att värka till igen. Jag förstod nu varför folk alltid sa att de aldrig mer skulle dricka igen. Tyst gick jag ut i köket och började rota i köksskåpen efter huvudvärkstabletter. Jag fick tag i asken och tryckte ut två tabletter som jag fort sköljde ner med ett glas vatten. 

 

Efter en halvtimma började värktabletterna att värka och mitt huvud befriades från huvudvärken men min kropp kändes fortfarande mör efter gårdagens "dricktillsdublirfullsåattallabekymmerförsvinner" så jag bestämde mig för att krypa ner under flera filtar i soffan och slötitta på flera episoder av Friends. Jag visste inte hur många avsnitt jag hade sett när min mobil plingade till. Trött tog jag upp den och klickade upp sms:et jag fått.

 

 

                                                         ***

 

"Hey", sa jag och öppnade dörren vidare så att Harry kunde komma in.

"Hangover?", frågade han förbryllat medan han tog av sig sin jacka.

"Believe it or not", suckade jag.

"Why?"

"Just wanted to get away from everything", svarade jag nonchalant och jag såg Harrys käke spännas av mitt svar.

"It's not your fault, they'll get around. We just need to explain, they'll undrstand", det lät som om Harry snarare försökte övertala sig själv än att lugna mig och jag släppte ut en suck.

"It's my fault. I should have talked to Niall, expained while he trusted me. I'm sorry for dragging you into this"

"You're not dragging me into something", svarade han hårt. "I didn't think, I knew there's papz outside, I was stupid."

"What should we do? Continue to see eachother secretly, just to hurt people more? Try to hide?", jag ifrågasatte det han precis sagt hårt.

"I guess you're right", suckade Harry. "But what should we do then? Stop seeing eachother?"

"What is even 'we'?", frågade jag.

"I-I don't know. But do you want it, whatever it's we have, to end? I mean, this has nearly start--", längre hann han inte innan jag avbröt honom. Vad det ens var mellan oss, så ville jag inte att det skulle ta slut.

"No. I don't want it to end, but I don't want to hurt anyone", Harrys gav inget svar på det, istället la han sina armar om mig och drog mig in i en kram. 

"You know, I don't want it to end either", mumlade han. "That's why I'm asking you", Harry puttade mjukt bort mig från honom så att han kunde se mitt ansikte. "Do you want to be my girlfriend?"

Jag tittade in i de gröna ögonen ovanför mig. Tusen tankar for genom mitt huvud och Harrys fråga satte mig ur spel men någonstans inom mig kände jag att det här kändes rätt. Det kändes bara så rätt.

"Yes, I would love to be your girlfriend", log jag och Harrys ansikte sprack ut i ett stort leende. Han drog återigen in mig i en kram innan hans läppar hittade mina. 

 

                                             ***

 

"Ashley, can you please come to the kitchen?", hörde jag pappas röst säga. Förvånad över allvaret i pappas röst gick jag fort ut i köket och slog mig ner på stolen mittemot honom.

"What was it?", frågade jag.

"Well, technically we still have our house in Manchester left and we, uhm, have to sell it now", jag antog att det var ett finare sätt att säga att vi behövde pengarna. "I don't think we'll ever move back there so, I'm going up there tomorrow and just sort out all stuff and then sell it. And I was wondering if you want to come with me? I know it'll be hard for both of us so only come with me if you want", avslutade han och tittade på mig. Det här kanske skulle vara en chans att komma bort från vardagen ett tag och kanske en chans att ta ett slutgiltligt farväl av mamma och min bror. 

"I'll go with you", svarade jag innan jag hann att ångra mig.

"Great, we leaving tomorrow morning then", log pappa innan vi båda ställde oss upp och omfamnade varandra i en kram.

---

Tråkigt kapitel kanske, men nu fick ni lite Hashley iallafall ;)