Jag höjde koppen med den varma chokladen till min mun samtidigt som jag vände blad i boken jag läste. Regnet smattrade mot fönstret i mitt vardagsrum, det hade börjat regnat när jag var ett kvater från hemma och även om jag sprang den sista boten var jag dygnsur när jag kom hem. Mitt tjocka, mörkbruna hår var fortfarande blött trots en omgång med hårfläkten. Trött la jag undan boken, jag var verkligen inte på något läshumör och tog istället upp min mobil. Nyfiket klickade jag upp sms:et jag såg att jag hade fått. 

 

 

Jag rynkade på näsan och tittade ner på skärmen. Hitta på något imorgon? Vi kände ju inte direkt varandra... Fast om jag ville börja om mitt liv här så kan det väl aldrig var fel att lära känna någon. Det började faktiskt bli lite tråkigt att inte känna någon här. De enda personerna jag kände här var Sophie och Jane från jobbet och skulle jag vara ärlig tyckte jag de var ganska fjompiga och så bekräftelsesökande. Även om jag hade fler fiender än "vänner" i Ryssland var man aldrig ensam där. 

 

 

                                      ***

 

Jag slängde på mig den svarta kappan innan jag försvann ut genom dörren och började gå nerför för trapporna. Vi hade bestämt att träffas på Starbucks och enligt mobilens klocka var jag redan sen. Jag släppte ut en suck; var hade den ordningsamma sidan av mig tagit vägen? Jag brukade aldrig, aldrig vara sen men tydligen att det ändrats. Det kanske var lika bra att skicka iväg ett sms till Niall så han slapp undra var jag var.

 

Jag smålog för mig själv när jag läste hans svar, båda hade lyckats med att bli försenade. Jag överraskade mig själv med att komma fram först och jag slog mig ner på en av de höga stolarna som vätte ut mot gatan och spanade efter Niall. Efter en stund såg jag honom, han gick med huvudet nervänt mot gatan och en keps täckte hans blonda kalufs. Dörrklockan plingade till och signalerade att Niall nu hade kommit in. Jag såg hur hans blick for över kunderna på Starbucks innan den fastnade på mig.

"Hey", log jag och gav honom en liten vink innan han började gå mot mig.

"Hi", sa han anfått och jag förstod att han hade sprungit. 

"You know what, you're in really bad shape", flinade jag men ångrade mig fort. Varför måste jag alltid kläcka ur mig så dumma kommentarer? Speciellt när jag precis lärt känna någon. Men Niall verkade inte ta illa upp utan jag fick bara ett stort flin som svar.

"I know, my statima suck", flinade han. "But I hate running plus I have some sort of knee injury", jag nickade åt hans svar men jag verkade inte sett så övertygad ut för Niall la till, med en sårad min, "I doesn't lie!"

Jag kunde inte låta bli att fnissa till åt hans uppröda protest.

"Like you're in better shape", sa han förnärmat.

"I bet I am", svarade jag seriöst och Niall gav mig en skeptisk blick. "Do you dare me?"

"Yes, actually I do", ett flin spred sig på mina läppar innan jag gav honom en lätt knuff. 

"What do you want?", frågade Niall och jag tittade på alla bakverk och olika kaffetyper. Det var inte ofta jag gjorde sånt här hemma i Ryssland, vi ägnade oss defenitivt åt annorlunda aktiviteter. Inte direkt sitta på ett café en lördags eftermiddag och diskutera vädret.

"Um, I can pay", svarade jag och började leta efter min plånbok i väskan jag hade med mig.

"I want to pay", han tog ett mjukt tag i min arm och mitt letande upphörde. 

"I guess you can pay since you are so stubborn", jag lutade mig närmare honom. "But just so you know, the gentleman-style isn't going to work on me." 

Hans skratt fyllde rummet och avslöjade den vita tandställningen. Jag valde tillslut en chokladmuffin och en svart kopp kaffe och vi slog oss ner vid ett bord. 

"Tell me something more about you", Niall tittade nyfiket på mig. 

"Why?", jag försökte klämma fram ett leende. Hur dum kunde jag egentligen vara? Förr eller senare skulle han vilja veta mer om mig och vad skulle jag säga? Att jag hade spenderat den största delen i mitt liv för att bli lärd hur man avlossar ett skott från en pistol, hur man tryckte in en kniv i någons kropp och hur man hittar andras svaga sidor? Vår vänskap skulle inte fungera, det var en tidsfråga innan jag skulle inse det. Ändå var det något som gjorde att jag drogs till honom. Att flytta hit var en dum idé, det skulle aldrig kunna gå att komma iväg från allt jag hade gjort i mitt förflutna men en del av mig hoppades ändå.

"Alina?", Niall bröt mina tankar och jag tittade hastigt upp. 

"Oh, sorry!" 

"Am I so boring?", jag försökte lista ut om han skojade eller inte. Jag såg dock ett litet leende på hans läppar. 

"No, absolutely not. Was just thinking", för att spara tid till att fundera ut ett svar på hans tidigare fråga, drack jag en klunk av mitt kaffe. 

"My family is really not intresting", jag log ett påklistrat leende och hoppades att han inte skulle fråga mer. 

"Alina, I just wanted to tell you that I like to hang with you, you're cool", Niall log och jag förvånades över hans uppriktighet.

"I like to be with you too Niall." 

---

Stort tack till min bestisfestis Mathilda (onedstories.blo.gg alla checkar ;)) som hjälpte mig att skriva detta kapitlet :D