The Past - Kapitel 5
Previously on Trust:
Jag hoppades att Niall skulle lämna mig ifred men snabba fotsteg bakom mig visade motsatsen. Niall tog ett mjukt tag om min överarm och tvingade mig att stanna.
”Please”, bad han och jag tittade in i hans blåa ögon. En del av mig mjuknade, smälte, något som jag aldrig skulle ha tillåtit förut. Kunde jag berätta för honom?
Jag försökte få orden ur mig men det gick inte. De fastnade i strupen och vägrade komma ut men det kanske var bäst så. Spara honom den bittra sanningen och hitta på en lögn istället. Det hade jag gjort så många gånger förut, lyckats lura personer att jag var någon annan.
"I, uhm, I was in a carcrash with my parents", började jag. "I made it out, they didn't", jag kände mig för första gången äcklig över det jag precis hade gjort och Nialls ansiktsuttryck gjorde det inte bättre. Min föräldrar var långt från döda, men anledningen till varför vi inte hade någon kontakt berode nog snarare på det jag hade gjort.
"Oh, I'm so sorry Alina! I didn't mean to", man såg hur Niall blev helt förfärad av det jag hade berättat för honom vilket fick mig att känna mig ännu hemskare. Han hade varit ärlig mot mig från första början och här ljög jag honom rakt upp i ansiktet.
"It's not your fault", sa jag och log ett halvhjärtat leende. Jag var glad att jag var en duktig lögnare och att Niall lätt gick på lögner.
"But why didn't you tell me?", frågade han försiktigt. Frågan fick mig ur balans. Tänk Alina, tänk...
"I just trying to forget", mumlade jag och Niall drog in mig i en kram. Jag burrade in mitt huvud i hans tröja, äcklad över det jag precis hade gjort. Men jag förstod fortfarande inte, jag hade ljugit så många gånger förut; det här vara bara en av de miljontals gånger och aldrig, aldrig hade det känts så här dåligt. Det borde inte vara någon skillnad, det borde det inte vara. Men det var det. En hög ringsignal bröt vår omfamning och med ursäktande leende tog Niall upp sin mobil. Det blev ett kort samtal som endast bestod av ett par "Yes", "Mm" och "I'll be there soon" från Nialls sida.
"I have to go", konstaterade Niall en aning skyldigt och stoppade ner sin mobil i sin jackficka. "Going to meet up with some friends"
"Well, okay. I guess I see you around", sa jag lite fumlande, inte säker på om jag skulle tagit med det sista. På ett sätt försökte jag hålla honom borta från mig och på ett sätt ville jag inget hellre än att träffa honom igen.
"Yes, I hope we do", log han och jag vände mig om för att börja gå.
"What are we?", jag stelnade till och vände mig om vid hans fråga. "I mean, did Saturday night, uhm, mean something to you?"
"I don't really know"
"What do you want us to be?", envisades Niall.
"Friends?", frågade jag hoppfullt. Nialls uttryck ändrades till något jag inte kunde tyda. Lättnad? Besvikelse?
"Alright, friends then", sa han med en kort nick innan han vände sig om och började gå.
Nej, nej, nej. Det kommer aldrig funka att vara vänner...
***
En trött gäspning slapp ur min mun samtidigt som jag släckte sänglampan. Dagen hade varit omtumlande, minst sagt. Jag kröp ner under täcket och lät sömnen ta över.
"This is exactly why Alina shouldn't be in this gang! She's better home, cooking or cleaning", spottade Markov fram till min bror Aleks och tog ingen notis om att jag stod en meter ifrån honom, nervöst trummande med min vänstra fot. Jag såg Aleks blick flacka mellan mig och Markov.
"I think she's great", försvarade Aleks mig.
"Great?! She's a pussy! She was totally destoryed after Dimitri which means she create relations, and we can't have it that way. You know that", jag knöt mina händer av Markovs hårda ord och försökte hålla mig lugn.
"Come on, it was her first time", sa Aleks och Markov fnös till.
"Coward."
Det var allt som räckte för att jag skulle gå igång. Jag var extremt lättprovocerad och vi var alla väl medvetna om det.
"What do you want me to do?", morrade jag och Markov flinade till.
"Do you see the guy there?", frågade han och pekade mot en kille som vankade av och an längre in på gatan. Det knöt sig genast i magen på mig. Han menade väl inte?
"Kill. Him", viskade Markov i mitt öra och jag rös till av hans ord.
"Isn't it a bit unnec--", försökte min bror men Markov avbröt honom.
"Are you going to do it?", frågade han mig vasst.
"Yes", jag svalde ner obehaget som fanns inom mig.
"Good", Markov drog upp en kniv och kastade den i en mjuk båge mot mig. Skickligt fångade jag den och min bror gav mig en jagärsåledsen-blick men jag skakade på huvudet. Aleks anklagade sig själv för att dra in mig i detta men jag visste mycket väl att det var mitt eget val. Markov och Aleks lämnade tyst gatan; jag antog att de gömde sig i någon trappuppgång och övervakade det som hände här.
"Hey, you!", ropade jag och killens huvud for fort upp och letade efter personen som ropat på honom innan den fastnade på mig.
"Hi", svarade han tveksamt. Han granskade mig uppifrån och ner, försökte på något sätt identifiera mig.
"You're up for some fun tonight?", frågade jag med en förförisk röst. Han såg först väldigt tveksam ut, som om han visste att detta var fel, men hans uttryck mjuknade sedan, förmodligen av det faktum att jag var av det andra könet. Vilket misstag.
Kapitel 5! Till er som tyckte det gick för fort fram i förra kapitlet, time will tell ;)
6+ för nästa?
Kommentarer
Postat av: el
Gissar att det sista är riktat till mig, men jag tror inte att Niall är sådan person alls. Bra del :)
Postat av: Mathilda
BRAA!
Postat av: Amelia
Bra del! Öängtar tills nästa ;)
Postat av: one direction novell
jag.dör.
Men vad menas med att det är skrivet i kursivt dehär där sista? Drömde hon eller hade det hänt? Harr läst alla men har inte hängt med så mycket :( Haha!
Postat av: m
Jätte bra del :)
Postat av: Josefin
Superbra som vanligt :D
Postat av: Olivia
Jättebra! Skulle du kunna tänka dig ett länkbyte?
Postat av: one direction novell
haha åååh, jaa! sista delen ute nu!
längtar till din nästa del, guud! :oo <3
Postat av: one direction novell
det gör det absolut! jag kommer nog lägga ut en ny novell imorgon redan! :D <3
Trackback